Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SVÄRMODIG, adj.
Ordformer
(swer- 1668—1675. svär- (sw-) 1642—1674)
Etymologi
[jfr ä. d. sværmodig; lån av t. schwermütig, av mht. swærmüetic, till SVÄR, adj., o. -MODIG, adj.1 (l. ombildning av SVÅRMODIG). — Jfr SVÅRMODIG]
(†) svårmodig (se d. o. 1); äv.: som vållar l. försätter i svårmodig sinnesstämning (jfr SVÅRMODIG 2). (De har) een dageligh Plågha vtaff .. Afwund .. Bedröfwelse och Sorg .. hwaraff många Kropsens Swagheter, såsom Trånsoot, och andra swärmodighe Siukdomar sigh begynna at insticka. Palmchron SundhSp. 224 (1642). När the äro i swermodige tancker så tilbidia the Daniel så hielper han. Bolinus Dagb. 35 (1668). VDAkt. nr 9 (1674; om tankar).
Avledn.: SVÄRMODIGHET, r. l. f. (†) särsk. konkretare, om svårmodig sinnesstämning. Lindh Huuszapot. 20 (1675).

 

Spalt S 15435 band 33, 2000

Webbansvarig