Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYENIT sy1eni4t, förr äv. SIENIT, r. l. m.; best. -en; pl. (om olika slag) -er.
Ordformer
(sie- 1807 (: sienitartad)—1840. sye- 1829 osv.)
Anm. Förr användes äv. den lat. formen syenites. Rinman (1789).
Etymologi
[jfr t. syenit, eng. syenite (ä. eng. äv. sienite), fr. syénite (ä. fr. siénite), av lat. syenites, hörande till l. från Syene, av gr. συηνίτης, dets. (jfr συηνίτης λίϑος, eg.: sten från Syene, syenit), till Συήνη, Syene, forntida namn på staden Assuan i Egypten, bekant för sin brytning av mineralet, av egyptiska Suānu]
mineral. om (särsk. ss. ballastmaterial använd) röd l. gråaktig, magmatisk bergart, väsentligen bestående av alkalifältspat o. flera mörka mineral, i sht biotit l. hornblände (i vissa varieteter äv. av augit l. kvarts l. glimmer m. m.). I södra Norrige (finns) öfvergångs-formationer af .. Porfyr, Sienit och Gråvacka. Hisinger PVetA 1811, s. 14. Syenit är en bergart med djuphabitus och utgöres af ortoklas och hornblende såsom väsentliga beståndsdelar. Nathorst JordH 533 (1891). Längsta varaktighet erbjuda de stensorter, som brytas ur urberget, t. ex. granit, syenit och marmor. 2UB 1: 413 (1898). Syeniterna i Grännatrakten och vid Almunge. SvGeogrÅb. 1934, s. 238. Loberg Geol. 189 (1987). — jfr AUGIT-, NEFELIN-, ZIRKON-SYENIT.
Ssgr (mineral.): SYENIT-ARTAD, p. adj. jfr arta V 3; om bergart o. d.; äv. i överförd anv., om bergarts karaktär o. d. FKM 2: 138 (1807; om granit). Bergstrand Geol. 185 (1868; om granit). —
-BILDNING. särsk. konkret: bergart innehållande l. bestående av syenit. Rothstein Byggn. 79 (1856). —
-FAMILJ. (†) i ä. bergartssystematik: grupp omfattande syenit o. syenitiska bergarter; jfr familj 4. Svenonius Stenr. 154 (1887). Nathorst JordH 533 (1891). —
-GRANIT. varietet av granit som innehåller hornblände i stället för glimmer. Syenit-granit, i hvilket hornblende inträdt i stället för glimmer. Rebau NatH 3: 82 (1879). Till .. stockgraniten .. räknar Wiik .. all syenitgranit eller hornblendegranit. Fennia VIII. 3: 23 (1893). SAOL (1986). —
-GRANULIT. (numera föga br.) granulit med syenitisk sammansättning. Med namnet syenitgranulit betecknas en .. bergart, som till kornstorlek, struktur och geologiskt förekomstsätt öfverensstämmer med hälleflintgneisen .. inom mellersta Sveriges malmförande trakter. JernkA 1900, s. 233. Bergarter med syenitisk eller kvartssyenitisk sammansättning .. äro de s. k. syenitgranuliterna. Högbom Norrl. 49 (1906). —
-KLIPPA. (numera bl. tillf.) klippa (se klippa, sbst. 2) bestående av l. (väsentligen) innehållande syenit. En syenitklippa på Aarö, i granskapet af Brevig. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 201. —
-MAGMA. (numera bl. mera tillf.) Prof på en föga differentierad blandning av syenit- och magnetitmagma giva oss magnetitsyenitporfyrerna. Ramsay GeolGr. 2: 136 (1913). Flodström Naturförh. 60 (1918). —
-PORFYR. syenitisk (kvartsfri) porfyr med mörka strökorn. Syenitporfyr är en .. bergart med ythabitus, i hvilken strökornen utgöras af ortoklas, stundom äfven plagioklas och hornblende. Nathorst JordH 533 (1891). Syenitporfyr är uppbyggd som porfyr med strökorn och grundmassa. IngHb. 5: 395 (1948).
Avledn. (mineral.): syenitporfyrisk, adj. som består av syenitporfyr. Flodström Naturförh. 58 (1918; om lavor). —
-SKÅLLA. jfr skolla, sbst.3 3. Ymer 1942, 3—4: 9.
Avledn. (mineral.): SYENITISK, adj. [jfr t. syenitisch, eng. syenitic, fr. syénitique] som innehåller l. består av syenit. Lindström Lyell 234 (1857; om grönsten). Inom det stora ögongneisområdet i mellersta Hälsingland får bergarten stundom .. en syenitisk sammansättning. Högbom Norrl. 40 (1906).

 

Spalt S 15496 band 33, 2000

Webbansvarig