| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYLF syl4f, sbst.3, om person f., om ande l. djur f. l. m. l. r.; best. -en; pl. -er.
1) (mytol. o. i vitter stil) om luftande (uppfattad ss. manligt l. kvinnligt väsen) som (enl. animistisk o. kabbalistisk uppfattning) hade sitt hemvist i (o. rådde över) luften samt utgjorde en av de fyra typerna elementarandar (samman med gnomer, salamandrar o. undiner); äv. bildl. (särsk. om fjäril). Bergius Småsak. 8: 69 (i handl. fr. 1751). Grekernes Daimoner, Silpher, Gnomer; Djeflar, Spöken .. alla ha samma uphof. Thorild (SVS) 1: 358 (c. 1780). Känn, vädrens Sylfer kyssa ömt / Vår purpurstänkta kind. PoetK 1812, 1: 73. Öfversten .. höjde sitt glas. Araminta smålog, och med en silfs nick klingade hon med honom. Almqvist AMay 47 (1838). Öman LyrBl. 1: 105 (1857; bildl., om fjäril). Då börja små sylfer sin vingade dans. Milles DagGrå 24 (1918). Varifrån ha sylferna, luftens barn, tagit vägen in i sagospelet (dvs. Atterboms Lycksalighetens ö)? 3Saml. 31: 33 (1950).
2) (i vitter stil, numera föga br.) om späd o. gracil (ung) kvinna; jfr SYLFID 2. En Silf för Bellmans eller Kellgrens pensel. Almqvist DrJ 98 (1834). Mången sylph visar sig i fönsterna. Topelius Dagb. 4: 77 (1839). Ekbohrn (1904).
3) [jfr liknande anv. av ALF, NYMF; jfr äv. motsv. anv. av t. sylphen, pl., o. eng. sylph] (†) i ä. zoologisk systematik, om till underordningen Clamatores hörande underavdelning l. släkte (i ssgn SLÄP-SYLFER) omfattande vissa arter kolibrier; jfr SKRIK-FÅGEL, sbst.2 Sylferna utmärka sig i synnerhet genom sin långa, klufna stjert. 1Brehm 2: 189 (1875).
-LIK. lik en sylf(s). I ungdomens drömfulla dagar / Du skimrande sylflikt behagar / Den svärmande ynglingens syn. LHammarsköld (1804) hos Hjärne DagDrabbn. 108. (Skådespelerskan) Anna Charlotta Lindmark .. väckte för sin näpenhet och sitt sylflika väsen genast mycket uppseende. Hellberg Samtida 9: 48 (1873). Den poesi, som sylflik smög sig honom till mötes hos Alida Knös. Santesson Atterbomst. 21 (1932).
Spalt S 15520 band 33, 2000