Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYLVIN sylvi4n, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. sylvin, eng. o. fr. sylvine; medelst den i kemiska ämnesnamn vanliga ändelsen -in bildat till SYLVIUS, latinsk namnform för den holländske läkaren F. de Le Boë († 1672), efter vilken ett digestivsalt innehållande sylvin uppkallats (sal digestivus Sylvii); termen tidigast använd 1832 av den franske mineralogen F. S. Beudant († 1852). — Jfr SYLVINIT, SYLVIPILLER o. SYLVISK]
miner. (ss. gödningsämne använd) kaliumklorid (förekommande som mineral i sedimentära saltlager, bl. a. i Stassfurt i Magdeburgdistriktet i Tyskl.). Keyser Kemien 2: 50 (1871). Sylvin .. kristalliserar reguliärt och är föröfrigt mycket likt koksalt. ASjögren Min. 120 (1880). BraBöckLex. (1980).

 

Spalt S 15538 band 33, 2000

Webbansvarig