| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYNAGOGA sy3na~gω2ga, äv. ~gå2– (synago´ga Weste (1807), – -góga Dalin (1854)), r. l. f.; best. -an (Mark. 3: 1 (NT 1526) osv.) ((†) -en, möjl. äv. att hänföra till sg. synagog, Mark. 1: 29 (NT 1526), Joh. 18: 20 (Därs.); -on Luk. 6: 6 (NT 1526), SLaurentii Ridd. C 2 b (1622)); pl. -or (Matt. 4: 23 (NT 1526) osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. synagog, Schroderus Os. 1: 30 (1635), Hasselquist Resa 34 (1750)); förr äv. SYNAGOG, r. l. m.; best. -en (se ovan); pl. -ar (Mark. 1: 21 (NT 1526: synagoganar, pl. best.), Kolmodin QvSp. 2: 136 (1750; rimmande med: förfogar)), möjl. äv. -er (se ovan). — Anm. I äldre tid förekommer ordet i sv. äv. med lat. böjning, Bolinus Dagb. 48 (1670: synagogam, ack. sg.).
1) om judiska förh.: judisk församling (se d. o. 3 a); äv. om till sådan församling hörande hus l. lokal avsett (avsedd) för gudstjänst, undervisning o. andra sammankomster; äv. bildl., särsk. (skämts.): samling människor, församling. Jesus gick om kring alt Galileeske landit, och lärdhe j theres sinagogor. Matt. 4: 23 (NT 1526). Saulus .. gick til öffuersta presten och beeddes aff hono(m) breeff til the synagogor j Damasco, ath (osv.). Apg. 9: 2 (Därs.). Synagoga .. äfven Judeskola, kallas det ställe, der Judarne församlas på Sabbathen och vid andra högtider, för att göra bön, läsa Gamla Testamentet och höra fria föredrag öfver deras Religion, äfvensom sjelfva församlingen kallas Synagoga. ConvLex. 4: 121 (1826). Judarnes Synagoga (i Gbg) är utan tvifvel Sveriges vackraste tegelbyggnad. AnderssonBrevväxl. 2: 183 (1854). Nu går jag ut till gamla frun — hon är den enda glada själn i denna synagogan. Bergman Patr. 52 (1928). Den övriga musiken var hämtad från synagogans liturgi. GbgP 14 ⁄ 5 1980, s. 28. Synagogan hade till skillnad från templet inget prästerskap. NT 1981, Uppsl. s. 716. Det framgår av NT att Jesus självklart deltog i synagogans gudstjänst. Därs. Synagogan, som enligt gammal hävd ska vara riktad mot Jerusalem, har kvadratisk eller rektangulär plan. NE 17: 587 (1995). — jfr JUDE-, REFORM-SYNAGOGA. — särsk.
a) övergående i l. närmande sig bet.: råd l. nämnd o. d. Try hundrade år wid pasz för Jesu födelse inrättade .. (Esra) en stor Synagoga eller andeligit Råd, som bestod af ethundrade tiugu de lärdaste Prester och Leviter. Bælter JesuH 1: 257 (1755). 2NF (1918).
b) i utvidgad anv.
α) (†) i uttr. den romerska synagogan, om katolska kyrkan. Then Romerske Synagogan är Blodhgirigh, och kan icke Sanningenes Liuus fördragha. Schroderus Os. 2: 444 (1635).
β) i uttr. Satans synagoga, om icke kristna judar ss. en församling l. menighet med Satan ss. herre. Upp. 2: 9 (öv. 1853).
c) konstvet. om en i särsk. medeltida kyrkokonst framställd allegorisk kvinnogestalt personifierande judendomen o. Gamla testamentet (ofta i motsats till Ecclesia, personifikationen av den kristna kyrkan). 2NF 6: 1285 (1907). BonnierLex. 4: 119 (1962).
2) [sv. slang synagoga; med anslutning till SYN, sbst.2 7, o. SYNAMENTE] (vard.), bildl., ss. skämtsam benämning på ansikte. Jag grinar honom bara vänligt mitt i synagogan, som om jag inte alls kände igen honom längre. Berg Remarque Västfr. 152 (1929). Här ä han, sa jag, och stack fram synagogan utanför taket, så att brukspatron skulle se att jag levde. SotJul 1954, s. 28.
B (numera bl. tillf.): SYNAGOGE-FÖRESTÅNDARE, -PREDIKAN, se A.
C: SYNAGOGS-GUDSTJÄNST, -VAKTMÄSTARE, se A.
Spalt S 15604 band 33, 2000