Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYNAPTAS syn1apta4s, r.; best. -en.
Etymologi
[liksom eng. synaptase, av fr. synaptase, till gr. συναπτός, förenad, p. pf. m. av συνάπτειν, binda (se SYNAPS); ordet tidigast använt 1830 av den franske kemisten P.-J. Robiquet († 1840)]
(†) i mandlar: enzym som kan sönderdela amygdalin i bensaldehyd, cyanväte o. glukos, emulsin. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 448. Synaptas eller emulsin i mandlar. Blomstrand OrgKemi 138 (1877). Ekbohrn (1904).

 

Spalt S 15607 band 33, 2000

Webbansvarig