Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYNDIKUS syn4dikus (syn4dikus l. 302 LoW (1911)) l. SYNDICUS syn4dikus, m.; best. -en (i best. anv. äv. utan slutartikel); pl. (med lat. pl.-ändelse, numera bl. tillf.) syndici syn4disi (Bolinus Dagb. 48 (1670), Auerbach (1913)). Anm. I ä. tid förekom ordet äv. med fullständig lat. böjning: Effter det för:te Embeten .. icke gör wäl till fyllest att oppehalla Stadhsens Regimente och beswähr medh, derföre skole de ock . . hafwe een Syndicum. Lyberg GPprFalunDal. 1: 103 (i handl. fr. 1624). Weste FörslSAOB (c. 1817: Syndici, gen. sg.).
Ordformer
(sindicus 1572—1655, 1941 (om ä. förh.). syndicus 1575 osv. syndikus (-ss) 1814 osv.)
Etymologi
[jfr mlt. sindicus, t. syndikus, eng. syndic, ä. eng. syndicus, senlat. syndicus; av gr. σύνδικος, sakförare, av σύν, samman (se SYN-), o. en avledn. av δίκη, sätt, sed, rätt, rättssak, rotbesläktat med δείκνυμι, visar, lat. dicere, tala (se TE, v.). — Jfr SYNDIKERA]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) i stad l. kommun l. institution l. sällskap o. d. anställd tjänsteman med administrativa (äv. juridiska) uppgifter; särsk. dels: skrivare (se d. o. 2 a) l. syssloman l. fullmäktig l. ombudsman o. d., dels (o. urspr.): sakförare, advokat, äv.: domare. Nils Hanssonn, som tilförenne haffwer waridt stadzens sindicus. PrivSvStäd. 3: 206 (1572). (Sv.) Syndicus (T.) Advocat. Schroderus Dict. 133 (c. 1635). Rempublicam hwad som anlånger så äro .. (i Hamburg) 2 bårgemästare .. 2 syndici, 2 secretarij. Bolinus Dagb. 48 (1670). Ledamöter (i Collegium Medicum) skola .. wara .. en Præses och sex Assessorer med Lön, .. Betieningen derwid en Syndicus eller Secreterare, en Notarius, en Actuarius och en Waktmästare. PH 10: 375 (1774). Biskoppen wille ej emottaga Deputationen, utan begärte at deras Syndicus skulle komma allena. SP 1792, nr 131, s. 3. Stads-Secreterare uti Norrköping .. kallades fordom Stadsskrifvare, tils dess efter 1620, de fingo namn af Syndici. Sundelius NorrköpMinne 483 (1798). 3NF 7: 921 (1927; om domare i Paraguay på 1700-talet). Syndikus .. kallas, särsk. i Tyskland, en hos ett samfund (kommun, församling, bolag, förening, stiftelse) anställd tjänsteman för tillvaratagande av dess rättsliga och ekonomiska angelägenheter. 2SvUppslB (1955). Syndicus skulle i viss mån bli stadsskrivarens efterträdare och dessutom ett rådgivande kronans ombud i magistraten. Ljung EnköpH 1: 294 (1963). — jfr STADS-SYNDIKUS.

 

Spalt S 15647 band 33, 2000

Webbansvarig