Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYN- ssgr (forts.):
SYN-KLIN -kli4n, sbst. o. adj., ss. sbst. r.; best. -en; pl. -er, ss. adj. adv. -t. [jfr t. synkline, sbst., eng. syncline, sbst., senare leden till gr. κλίνειν, luta, till den rot som äv. föreligger i lat. clinare, luta, böja (jfr klinisk). — Jfr -klinal] geol.
I. sbst.: synklinal (se d. o. I), tråg. SvUppslB 1: 1229 (1929).
II. adj.: synklinal (se d. o. II). Ekbohrn (1904). Bergryggar, som uppbyggas av synklina lager. SvGeogrÅb. 1930, s. 202. —
-KLINAL -klina4l, sbst. o. adj., ss. sbst. r.; best. -en; pl. -er; ss. adj. adv. -t. [jfr t. synklinale, sbst., synklinal, adj., eng. synclinal, sbst. o. adj.; senare leden till gr. κλίνειν, luta (se -klin)] geol.
I. sbst., om den nedåtriktade delen av ett veckat geologiskt lager, tråg; motsatt: antiklinal; jfr -klin I. Om .. vecket bildar en konvexitet nedåt, så att lagren på ömse sidor stupa mot hvarandra, så kallas det ett tråg eller synklinal. Nathorst JordH 80 (1888). De yngre sedimentära bergarterna (visar) en trågformig lagring med .. breda synklinaler. Ymer 1918, s. 62. Loberg Geol. 62 (1987).
II. adj.: som består av en synklinal (i bet. I). Fennia VII. 2: 115 (1892; om dal). SvGeogrÅb. 1949, s. 76 (om fält).
Ssgr (till I o. II; geol.): synklinal-axel. jfr axel, sbst.1 II 6. Ramsay GeolGr. 1: 59 (1912).
-dal. dal (se dal, sbst.1 1) som är en synklinal, synklinal dal. 2NF 2: 163 (1904).
-skål. jfr skål, sbst.2 4 a γ. Ramsay GeolGr. 2: 191 (1913).
-veck. synklinalt geologiskt veck, synklinal, tråg. Nathorst JordH 682 (1892). Ramsay GeolGr. 1: 58 (1912).

 

Spalt S 15657 band 33, 2000

Webbansvarig