| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYNKRONI -kroni4 l. -krω-, r.; best. -n l. -en.
(i fackspr.) om förhållandet att ngt är l. sker l. försiggår synkront; samtidighet; äv. (språkv.) konkretare, om synkronisk språkvetenskap, strukturlingvistik, strukturalism (se d. o. 1). Den förste, som fullt klart insåg, att lingvistiken måste skilja mellan synkroni och diakroni, var Ferdinand de Saussure. PedT 1941, s. 100. I den mån som värpningens igångsättande varit beroende av skilda varmluftsinbrott, måste synkronin för året betraktas som tillkommen av en slump. FoFl. 1964, s. 34. —
Spalt S 15663 band 33, 2000