Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYRJÄNSK syrjä4nsk, äv. SYRJÄNISK syrjä4nisk, adj.
Ordformer
(-jänisk 1880 (: Syrjänisk-votjakiska)—1948 (: syrjäniska, avledn.). -jänsk 1856 osv.)
Etymologi
[jfr t. syrjänisch; till SYRJÄN]
(numera mindre br.) som tillhör l. härstammar från l. utmärker l. har avseende på komerna l. deras kultur o. språk. (Samojedkyffet) bestod af en underjordisk boning eller källare, dit Castrén, för att icke störas af stoj och barnskri, måste taga sin tillflykt medan han utarbetade sin Syrjänska Grammatik. ASScF 4: Minnestal 1: 23 (1856). Syrjänska språket bildar jämte votjakiskan den s. k. permiska gruppen af de finsk-ugriska språken. 2NF (1918). Den sena syrjänska kontakten begränsades hos de finska lapparna huvudsakligen till skoltlapparna. Rig 1950, s. 43. Syrjänska republiken, före 1936 namn på republiken Komi. BonnierLex. (1966).
Ssg: SYRJÄNISK-VOTJAKISKA. (numera mindre br.) votjakiska med inslag av ”syrjänska”. Syrjänisk-votjakiska (permiska) kring Vjätkas ock Kamas, Dvinas ock Petjoras öfversta lopp (hör till de ugriska språken). Landsm. 1: 543 (1880).
Avledn.: SYRJÄNSKA, äv. SYRJÄNISKA, r. l. f. (numera mindre br.) finsk-ugriskt språk av den permiska språkgruppen, som talas av komerna. Lundell (1893). NE 11: 193 (1993).

 

Spalt S 15735 band 33, 2000

Webbansvarig