Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SYRKA syr3ka2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(-ka 1909 (efter prep.) osv. -ko 1572 (ss. subj.))
Etymologi
[sv. dial. syrka, väta, kall fuktighet i jorden; jfr nor. nn. syrke, förruttnelse orsakad av väta; avledn. av SUR, adj. (o. SYRA, sbst.1)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) syra (se SYRA, sbst.1 1); äv.: kall fuktighet i jorden (jfr SYRA, sbst.1 3); äv. oeg., särsk.: sörja, smet o. d. At j the siw daghar som .. (sötebrödshögtiden) stodh, war Judomen förbudet j laghen haffua någhot brödh j theras hws til brukning, annat än thet ingen syrko eller swrdegh war j kommen. LPetri ChrPina C 2 b (1572). Åtskilliga jordbrukare .. tycka att ”syrken” (= bottensyran) icke alltid är skadlig. Johansson Noraskog 2: 21 (1881). Hela den årgången af mjöl blef ”sötigt”, kakor och bullar jäste icke; alla voro de bekajade med en s. k. stålrand .. Mycket annat i denna evinnerliga ”syrka” att förtiga. PT 1909, nr 67 A, s. 3.

 

Spalt S 15736 band 33, 2000

Webbansvarig