| Publicerad 2001 | Lämna synpunkter |
SYSTEMATIKER sys1tema4tiker l. ~302, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -n; pl. = (Stiernstolpe Ballenstedt 2: 113 (1820) osv.) l. (numera föga br., med lat. pl.) systematici –a4tisi, äv. –a3tisi2 (LittT 1795, s. 389, Grimberg VärldH 10: 32 (1941)).
om (vetenskapligt skolad) person som ägnar sig åt systematik; stundom äv.: person som skapar l. ställer upp system (se d. o. 2—5), systembyggare; äv. allmännare: person som arbetar l. går till väga systematiskt l. metodiskt. Hos de öfriga systematici, som dock äro så ganska få, finner man blott Locke eller Newton. LittT 1795, s. 389. Linné var systematiker och bör såsom sådan bedömmas. Agardh LinnéBet. 3 (1878). En dövstumlärare, som så ordnar den elementära undervisningen uti dövstumskolan (att olika undervisningsmetoder kommer till sin rätt), kallas en systematiker. Nyström DövstUndH 92 (1907). Med den borne systematikerns förmåga ordnar han upp de olika lösningsförsök, som framlagts. SvTeolKv. 1933, s. 51. (Cartesius) är lärofadern för alla det sjuttonde århundradets filosofiska systematici och delar med Bacon äran att kallas ”Den moderna filosofins fader”. Grimberg VärldH 10: 32 (1941). Systematiker .. (dvs.) person som arbetar systematiskt. IllSvOrdb. (1955). Kyrkohistorikern har, oberoende av systematikerna och kyrkans lära, rätt att tolka kyrkans tro och tänkande i varje stadium av dess historia. KyrkohÅ 1961, s. 226. — jfr VÄXT-SYSTEMATIKER.
Spalt S 15799 band 33, 2001