Publicerad 2001   Lämna synpunkter
SYZYGIE sytsy4gie l. sysy4–, äv. (tillf.) SYZYGY sytsy4gy l. sysy4–, r.; best. -n; pl. -r; förr äv. SYZYGI (syzygī Dalin (1871)), r.; best. -en (äv. att hänföra till syzygie (se ovan)); pl. -er (äv. att hänföra till syzygie (se ovan)); l. SYZYGIA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(förr äv. zy-. -i 1848—1871. -ia 1795. -ie 1984 osv. -ier, pl. 1748 osv. -y 1980)
Etymologi
[liksom d. syzygie, t. syzygie, eng. syzygy, fr. syzygie av senlat. syzygia, av. gr. συζυγία, till ζευγνύναι, förena, av σύν, samman (se SYN-) o. ζυγόν, ok (se OK)]
1) astron. om två himlakroppars sammanträffande vid samma longitud på himlen, konjunktion (se d. o. 2); äv. om kropparnas ställning vid rakt motsatta longituder, opposition (se d. o. 1 a); särsk. (o. i sht) i pl., om solens o. månens ställning vid dessa tillfällen. VetAH 1748, s. 171. Äfven som Solens verkningar på Månen förorsaka en variation uti Månens orbitas excentricitet, hvarigenom den är störst, då Apsidernes linie faller in med syzygierne .. så skola (osv.). Melanderhjelm PVetA 1790, s. 39. Ny och Nedan kallas med ett ord Syzygier, det första och sista qvarteret tillsammans, Qvadraturer. Ehrenheim Phys. 2: 53 (1822). Konjunktion och opposition kallas med ett gemensamt namn syzygier. Lindhagen Astr. 381 (1860). Ställningarna av konjunktion och opposition mellan månen, solen och jorden benämnas zyzygier. 3NF 11: 313 (1924). BraBöckLex. (1980).
2) (†) dipodi. De gamle (mätte) alla versslagen, utom de daktyliska, efter dubbelfötter eller syzygier. Phosph. 1811, s. 499. Dalin (1871).
3) (†) om en mellanstavelses utelämnande. Dalin (1871).
4) (†) om förening av flera konsonerande intervaller (se INTERVALL 2). Dalin (1871).

 

Spalt S 15828 band 33, 2001

Webbansvarig