| Publicerad 2001 | Lämna synpunkter |
SÅLD, sbst.3, r. l. f. (Stiernman Riksd. 1403 (1660)) l. n. (BtÅboH I. 6: 170 (1634), HSH 21: 169 (1645)); best. -en resp. -et (äv. att hänföra till sg. sålde); l. SÅLDE, n.; best. -et (se ovan).
(†)
1) försäljning; särsk. i förbindelse med köp; jfr SALU 1. Man brukar i landet vår(t) egit mynt och låter thet allena gälla och gå uti köp, såld och alle contracter. RP 8: 550 (1641). Så .. (kan) M. M:tt .. icke ogilla, att när een bewijsar sigh rätt hafwa kiöpt godzet af den som Borgare är och til sålden befogat, honom då som det kiöper må .. godzen genast vthur Skeppet i Farkosten inlada låta. Stiernman Riksd. 1403 (1660). — jfr HEMMANS-SÅLD.
2) betalning (se d. o. 2); jfr SALU 4. Han .. skall (för en olagligt såld bod) gifua Eskell Wechter så mykit peningar, som han sielfuer i olagliget solde tagit hafuer. BtÅboH I. 6: 170 (1634).
Spalt S 15922 band 33, 2001