| Publicerad 2001 | Lämna synpunkter |
SÅRA så3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 356 (1749)), -NING (†, Linc. Gg 1 b (1640), JernkA 1908, s. 92); -ARE (se avledn.).
I. tr.
1) med avs. på person l. djur (l. kroppsdel): tillfoga (ett l. flera allvarliga) sår, skada så att (allvarligt) sår uppstår; äv. med adverbiell bestämning betecknande resultatet. Han sårade honom i armen med en kniv. Schroderus Dict. 255 (c. 1635). Den som på Gator, Gränder .. öfwerfaller någon, honom sårar .. och warder på färsk gärning tagen, han skal strax föras uti Hächte. Schmedeman Just. 333 (1664). Om then, som sårar eller dödar annans fä eller hund. BB 22 (Lag 1734; i rubrik). Isynnerhet blifwer förblödningen stark, då någon större pulsåder sårads. Florman Hushållsdj. 137 (1834). I Danmark upphörde på Fyen (der Gustaf Trolle sårades till döden) .. (lübeckarnas) lycka. Geijer SvFolkH 2: 95 (1834). Då skjuter Gud dem; / plötsligt sårar dem hans pil. Psalt. 64: 8 (Bib. 1917). 253 palestinier (har) dödats och 1300 sårats under beskjutningen av de tre (flykting)lägren. DN 11 ⁄ 2 1987, s. 10. — särsk.
a) i p. pf. i adjektivisk anv.; äv. i substantivisk anv.: sårad person; förr äv. om kroppsdel, närmande sig bet.: sårig. Soldaten blev svårt (l. dödligt l. lätt l. lindrigt) sårad. Sårad till döds. Kompaniet led svåra förluster i döda och sårade. Slagfältet var täckt av döda och sårade. Schroderus Dict. 218 (c. 1635). Omsider wardt .. tumultet stillat, sedan 23. .. Pålackar woro til döds slagne och öfwer 50. illa sårade. Werwing Hist. 1: 188 (c. 1690). Röd Pomada .. fördrifwer Räform, torckar såradt hufwud samt allahanda skårf och klåda. Aken Reseap. 46 (1746). De svårt sårade öfverflyttas till den förbindande eller till den opererande gruppen. FörslReglSjukvFält 1889, s. 50. Den sårade arbetaren (hade) avlidit .. av ett brott på skallbasen. Hellström Malmros 56 (1931). O huvud, blodigt, sårat, / Av smälek höljt och spe! Ps. 1937, 95: 1. (Motion) om förbättring av polispersonals förutsättningar att ta hand om sårade och skadade djur. MotRiksd. 1973, nr 272. — jfr O-, SKOTT-SÅRAD.
b) i utvidgad l. bildl. (jfr 2) anv., med avs. på ngt sakligt konkret: tillfoga skada i ytskiktet o. mer l. mindre djupt; äv.: kata (se KATA, v. 1); jfr SÅR, sbst. c. Den lag, som wid slutet af wintren utrinner af björk, lönn och visza andra trädstammar, sedan de blifwit sårade, kan til mycken nytta för ladugården samlas. PH 12: 219 (1781). På slätter / Dem ingen plogbill sårat, / Och intet blod i krigisk yra färgat. Atterbom SDikt. 1: 210 (1809, 1837). Som bekant såras .. (barrträd) för utvinnande af kåda. JernkA 1905, s. 680. (Åkerbär påträffas) på mark som människan sårat. Bergmark Tistr. 162 (1963).
2) i mer l. mindre bildl. (jfr 1 b) anv.: åsamka (ngn) olägenhet l. lidande o. d.; äv. med sakligt obj. Eho som går ifrån Sanningen, förtörnar Gudarna och sårar sig sielf, aldenstund han talar emot sitt samwete. Ehrenadler Tel. 116 (1723). Den rätt Naturen gett åt dem som ödet sårar, / At nalkas Kungars thron med oskuld och med tårar. Lidner (SVS) 1: 238 (1782). Redan såras afunden af hans lysande ära. LMEnberg i 2SAH 8: 241 (1817). — särsk.
a) (numera mindre br.) åsamka (ngn) stort lidande, drabba (ngn) (i sht med sorg). Aldra aldramäst så fälles heta Tårar, / Aff arm’ ok fattigt Folck, them Döden hårdligst sårar. Lucidor (SVS) 317 (1673). Gack ut till Christi Graf, om ock Hans död dig sårar. Frese AndelD 71 (1724, 1726). Himmel ach! hvad larm och skrik! / Vår Ullas rop mig sårar. Bellman (BellmS) 1: 110 (c. 1775, 1790). Vi skall så djupt, min själ, / En timlig nöd dig såra? Ps. 1937, 373: 1.
b) göra ngn ledsen l. illa berörd l. förorättad, vara stötande. Förlåt, det var inte min mening att såra dig. De säga .. undertiden sanningen, dock så, at de mera kittla än såra. Lundberg Paulson Erasmus 169 (1728). Tungan sårar ibland långt mer, än dödliga pilar. Nicander GSann. 47 (1766). Han, som förut blott sårat henne genom sin likgiltighet, nu dess utom grälade och trätte på henne. Cederschiöld Riehl 2: 53 (1878). Jag .. sårades .. av farsinslaget i tragiken. Hallström Händ. 45 (1927). Han gav en slant till en fattig utan att såra. Zetterström VärldHj. 34 (1942). Om du sårar din broder med vad du äter, då lever du inte längre efter kärlekens bud. Rom. 14: 15 (NT 1981). — särsk.
α) med avs. på känslor, särsk. i uttr. av typen såra ngns känslor (l. stolthet), äv. såra blygsamheten, förr äv. såra ngns sinne. Jag kunde med twång sätta mig i besittning af det jag åstundar, men .. det skulle såra den ömhet jag bär för dig. Ullman Frök. 43 (1780). Om en redan bortgift dotters frånfälle sårat .. (faderns) sinne, så bar han dock sina sorger med styrka. 1VittAH 5: 308 (1788). Såra blygsamheten. Weste (1807). (Den ungerske kronprinsen) som vid något tillfälle hade fällt yttranden, som sårat den ömtåliga ungerska nationalkänslan, var icke populär bland magyarerna. Lagergren Minn. 5: 354 (1926). Biten (som Olof gnolade) sårade hans yrkesstolthet och mänskovärde, den förolämpade honom. Johnson Slutsp. 49 (1937).
β) (numera mindre br.) i uttr. såra sitt samvete, handla så att man drabbas av dåligt samvete; jfr γ. Jag kunde ej, utan at såra mitt samwete, detta förslaget gilla. HC11H 3: 87 (1692). Jag .. bad min Domare icke såra sit samwete därmedelst, at han fälde en så orättfärdig dom. Ullman Frök. 97 (1780). Mitt samvete, som jag sårat .. skall blifva hjelpt, återstäldt, godt igen. Almqvist DrJ 306 (1834).
γ) med avs. på egenskap l. idé l. princip o. d., i fråga om att uppträda l. vara beskaffad o. d. på ett sätt som är motsatt ngns uppfattning om ngt, särsk. i uttr. av typen såra tukt och sedlighet (l. rättvisan l. anständigheten); jfr β. 2RARP 21: Bil. 30 (1761: rättvisan). Öfwer-Ståthållare-Embetet (har) aktat nödigt, at .. alfwarligen förbjuda alla sådane oordningar, som kunna .. såra anständigheten eller störa den frid .. som hwar man wid ett allmänt Skådespel har rätt att fordra. PH 15: 309 (1792). (Den fromme) kan icke såra sanningen, trampa rättwisan. Rogberg Pred. 1: 21 (1825). Jag ville ej genast afbryta .. morgonsucken med att anmärka, hvad som i alla fall ej kunnat undgå att såra eder smak, jag menar hjeltens ohyggligt prosaiska namn. Fahlcrantz 7: 161 (c. 1835, 1866). (Målsäganden) påstod att (regissören V.) Sjöman .. genom att .. medverka till offentligt förevisande av filmen ”Jag är nyfiken — gul”, sårat tukt och sedlighet. 1NJA 1969, s. 364.
c) (numera mindre br.) med avs. på hjärta, i fråga om att orsaka någons lidande; förr särsk. i fråga om att åstadkomma att ngn blir (olyckligt) förälskad l. ”drabbad” av kärlek. Mit stolt’ hierta .. gör Hon (dvs. min käresta) weekt, och sårar i Älskog. Stiernhielm Öfw. (1658, 1668). Wil Christus instigta et allmänneligit straff-ämbete .. öfwer hela werlden .. til at röra och såra människornas hjertan. Borg Luther 1: 632 (1753). Förr’n skönhet skall Ert hjerta såra, / Låten Bacchus häldre få Er hjerna dåra. Bellman (BellmS) 1: 23 (c. 1769, 1790). Den, som hoppas .. att hans hjerta icke skall såras af någon bedröfwelse .. han hoppas för mycket. Hagberg Pred. 4: 41 (1818). Lidforss Balaguer 17 (1894).
d) utgöra ett obehagligt sinnesintryck; särsk.: vara skärande för öronen l. ögonen, särsk. i uttr. såra ngns öron (l. ögon). En tid .. då .. (de fattiga) såra hwars mans öron med klagorop öfwer hungersnöd och älende. BondP 12: 830 (1772). Kellgren (SVS) 5: 56 (1786: ögat). Dina hedniska eder såra mitt öra. Rydberg Ath. 377 (1859). Oanständigt tal sårade icke alls hans öron, utan kryade upp hans humör. Söderberg MBirck 70 (1901).
e) (numera mindre br.) i fråga om att försämra den uppfattning allmänheten l. ngra har om ngn, kränka (se KRÄNKA, v.2 9), särsk. i uttr. såra ngns goda rykte. Jag bekänner nu inför Eder, at jag på det högsta sårat Eder heder. Kellgren (SVS) 4: 338 (1783). Såra en menniskas goda ryckte. Widegren (1788). Cavallin (1876).
f) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Hon kände sig djupt sårad. Sårad i sitt innersta. Det af ängzlan sårade ock sönderbråkade hiärtat wille i bröstet försmäckta ock gå i stycken. KKD 2: 88 (1719). Ingen Öfwerhet på Jorden kan hela en sårad ära. Tessin Bref 1: 54 (1751). Den Spanska nationalkänslan fann sig .. sårad af att se Englands banér svaja på Gibraltar. Malmström Hist. 1: 284 (1855). Han grymtade något ohörbart till svar, och försjönk därefter i sårad tystnad. Tång MörkP 115 (1934). Länder, som .. känt sig sårade i sin nationella stolthet. VFl. 1936, s. 183. De hanka sig fram med sårat samvete. Giertz Kyrkofr. 30 (1939). — jfr LÄTT-SÅRAD.
g) i p. pr. i adjektivisk anv. Sårande ord (l. tillmälen l. uttryck). Af framfarne tider har jag .. lärdt .. at intet göra andra olycklige igenom mine intagande och sårande ögnekast. Posten 1769, s. 535. Det gifves knappt något som är till sin natur mera sårande för en vettig mans egenkärlek .. än en rättvis kritik. Leopold 3: 397 (1794, 1816). En af rikets högsta ämbetsmän hade på ett högst sårande sätt smädat honom såsom Prins. Ekelund 1FädH II. 2: 12 (1831). Vid all bestraffning bör förfaras med lugn besinning och kärleksfullt allvar. Sårande och kränkande behandling må icke förekomma. SFS 1920, nr 142, s. 258. — SAMVETS-, SEDLIGHETS-SÅRANDE.
3) i pass. närmande sig dep.: få sår; bli sårig; med sakligt subj. mer l. mindre liktydigt med: skadas. Genom skogens underqwistande .. såras stammen på trädet; hwaraf det stadnar i växten. SamlRönLandtbr. 2: 305 (1777). Jag (fick) en fulkomlig, men lindrig Salivation och munnen sårades inuti .. med en elak stank. Thunberg Resa 1: 101 (1788). Sandflykten kan .. lätt komma i gång, om markbetäckningen såras. SvSkog 307 (1928).
a) om kroppsdel: bli sårig. Tholander Ordl. (1872). Under natten sårade sig så väl tungan som läpparne. Schröder Timmermärk. 59 (1893).
b) om person: (gm att falla l. törna mot ngt) få sår. Han föll och sårade sig emot något hvasst. Weste FörslSAOB (c. 1817).
c) (†) i utvidgad l. bildl. anv.: bli sårad (i bet. I 2). På hvart af dina ord mitt hjerta sårar sig. Leopold 1: 56 (1790, 1800). Stolts jungfru, dömen mildt och såren / Er icke på min tystnad här. Bäckström DramStud. 209 (1870).
SÅRBAR, se d. o. —
Spalt S 15980 band 33, 2001