| Publicerad 2001 | Lämna synpunkter |
SÅRSA, r. l. f.; utom i sg. obest. anträffat bl. i pl. -or.
(†) sår; skråma. (Soldaten) giör .. (jungfrun) een fahrligh Såsza och dödeligit Såår. Rudbeckius JMatthiæ 10 (1670). (De) höggo .. hwarannan temliga sååszor, så at de som sågo der på, mente at de woro dräpne och dödade. Rudbeck Atl. 2: 310 (1689). Med et swärd gafs mig en sårsza öfwer näsa och mun. Tessin Bref 1: 12 (1751). Såssa .. Skråma, diupt sår. Schultze Ordb. 4024 (c. 1755).
Spalt S 15986 band 33, 2001