Publicerad 2001   Lämna synpunkter
SÄL, sbst.2, n.?, l. SÄLL, sbst.1, n.?
Ordformer
(säl (-äh-, -ää-) 1614—1655. säll 1602—1747. sääll 1647)
Etymologi
[liksom nor. dial. sel (ombildning av SAL, sbst.3, under anslutning) till SÄLJA, v.; formen säll möjl. dock (delvis) biform till SÄLD, sbst.2 — Jfr SÄLLE, sbst.3]
(†) säljande, försäljning; särsk. i uttr. köp och säl(l), = köp och sälj (se SÄLJ, sbst.2). Derföre så haffwe wij lathett göre ett wist Bisman och eett måål som wij wele att bådhe vthi opbördh och vthgift, Köp och Säll gelle skall så wäll för Cronon som för vndersåtherne. LReg. 30 (1602). Ingen Frälsesman .. skall måge drijfwa någon Skattebonde ifrån sitt hemman, heller twinga honom till sääl. HSH 21: 175 (1650). Berch Hush. 268 (1747).

 

Spalt S 16135 band 33, 2001

Webbansvarig