Publicerad 2001   Lämna synpunkter
SÄLLTRÄ säl3~trä2, n.; best. -et, äv. -t; pl. -n (Möller (1790) osv.) ((†) = Lilljebjörn Skolm. 71 (1924)); äv. SÄLTRA, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. SÄLLTRÄD, f. (Dähnert (1784)) l. n. (Linné Diet. 1: 124 (c. 1750), Hirn Barnlek 43 (1916)); best -et.
Ordformer
(seltra 1680. sälltra 1814. sällträ 1741 osv. sällträd c. 1750—1916. sältra 1651—1939. sälträ 1734—1885. sälträd 1784—1788. sältträ 1892. sältträd 1910)
Etymologi
[jfr nor. nn. seltre; jfr äv. ä. d. salte, sällträ, nor. dial. selte, bollträ; ssg med TRÄ, slagträ; förleden, liksom formen sältra, sannol. till sälta, v., i en eljest icke anträffad bet.: slå l. kasta l. bränna i bollspel (jfr nor. nn. selte, kasta), sannol. bildl. anv. av sälta, ge sälta (se SÄLTA, v.) (l. till SÄLTA, sbst.4); se SEkbo i Landsm. 1983, s. 45 ff. — Jfr SÄLTA, sbst.4]
(numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) slagträ, bollträ; jfr SÄLSTER, SÄLTA, sbst.4 Arvidi 66 (1651; i rimlista). Att Thorer fick sältran i hufwudet. Reenhielm ThViik. 44 (1680). Tillbehören till cricketspelet äro sällträ, bollar och grindar. Hagdahl DBäst. 167 (1885). Bollspelen .. voro särskilt omtyckta och övades flitigt .. Bollen framdrevs med ett svarvat s. k. sällträ eller slagträ av något mer än en alns längd. ÅbSvUndH 59: 5 (c. 1920). En ur motståndarlaget skulle ”ge upp” bollen och en tävlande skulle försöka slå bort den med sällträet — en försvarligt tilltagen träpåk. ÖgCorr. 7 ⁄ 11 1966, s. 10. Sällträ .. (dvs.) bollträ. SvOrdb. (1986). — jfr MALJ-SÄLLTRÄ.

 

Spalt S 16181 band 33, 2001

Webbansvarig