Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÄTA sä3ta2, v., förr äv. SÄTTA, v.1 -er, sätte sät3e2, sätt sät4 (pr. sg. -ar Sternhielm Fred. 13 (1649, 1668); -er PrivSvStäd. 4: 120 (1595) osv. — ipf. sg. sättade VDAkt. 1699, nr 7; säte Tessin Skr. 14 (1757); sätte Ps. 1536, s. 24, Weste FörslSAOB (c. 1817). — sup. sätt HH XIII. 1: 242 (1566), Möller (1807)).
Ordformer
(säta (-e) 1555 osv. sätia 1541. sätta (-e-, -tth-, -e) 1537 (: sette)—1782 (: sättligt). sättia (-e-, -tth-) 1525—1715)
Etymologi
[fsv. säta, sätta, sv. dial. säta; liksom fd. sætæ, sædhe, sättæ (ä. dan. o. d. dial. sæde), fvn. sǽta, sitta på lur (efter), vederfaras, råka ut för, nor. nn. sæte, avledn. av stammen i SÅT, sbst.1; formen sätta beror sannol. på anslutning till ipf. sätte o. sup. sätt. — Jfr SÅTA, v.2]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på person: lyda (se LYDA, v.1 3), rätta sig efter, efterkomma; äv. med sakligt obj., särsk. betecknande bud l. befallning l. lag o. d.: rätta sig efter, handla i överensstämmelse med; äv. abs. Loffuadhe wij .. ath wij fögha wille setthia niels olson eller her thures tal. G1R 2: 184 (1525). Om .. (en biskop) således stämd icke kommer tilstädes, så stämnes andre Reesan igenom twänne Biskopar: Om han än tå icke säta will, skal han åter igenom twå Biskopar blifwa stämd. Schroderus Os. 1: 57 (1635). Emedan hans Måg D(eka)n(us) Roaldus .. eij säter några förmaningar. HärnösDP 1663, s. 52. Tå bör mannen säta sine hustru, såsom then ther råder til thet som tienligit är. Swedberg SabbRo 647 (1692, 1710). Försambl(inge)n warnades att noga sättia ok effterlyda höga Öf(w)rhetenes befalningar. OfferdalKArk. N I 1, s. 92 (1715). (Sv.) icke säta .. (fr.) être têtu. Schulthess (1885). Han dundrade på i landsvägsdammet, aldrig att han vände sig om för att se om Rickard och hon hängde med. Och inte ett ord sa han till dom på hela vägen. Ungar ska säta. Det var hela saken. Ekman Häxring. 115 (1974). — särsk.
a) (†) i utvidgad anv.: bry sig om (ngt). HärnösDP 1663, s. 56. Pilten och flickan tager alt mer och mer til i sielfswold, at then ei mera lyder föräldromen; säter ei theras aga. vtan lyder sitt onda sinne. Swedberg Ungd. 101 (1709).
b) (†) i bildl. anv., med saksubj.: låta sig påverka av (ngt); särsk. i uttr. av typen fartyget säter ej rodret. Schultze Ordb. 3933 (c. 1755). Fartyget säter icke rordret. Sahlstedt (1773).
2) (†) med opers. subj.: gagna, löna sig, tjäna till ngt. (Sv.) Dät säter ikke, (lat.) Non prodest. Schultze Ordb. 3933 (c. 1755). (Sv.) Det säter ingen ting at tala med honom, (lat.) Frustra quis cum eo sermonem init. Sahlstedt (1773).
3) (†) refl., i uttr. säta sig uti ngt, rätta sig efter ngt. Bonden .. swarar: hustrun ok Barnen ej sättia sig uti hwad han tem skäl(igen) tilltalar, förmanar ok anbefaller, utan göra ett moot ho(n)o(m). OfferdalKArk. N I 1, s. 70 (1711).
Avledn. (till 1 b): SÄTLIG, adj. (†) om metall: smidig, lättbearbetad. Rinman Jernförädl. 59 (1772). Sätligt kallas det stål, som utan svårighet kan vällas och smidas i klensmedshärden, eller som intet är yrt. Dens. 2: 950 (1789). Om ungefärligen en fjerdedels procent bly tillsättes kopparen straxt innan gjutningen, blir den sätligare, men duger då icke till oäkta guldgaloner. Almroth Kem. 623 (1834). JernkA 1852, s. 180.

 

Spalt S 16319 band 33, 2002

Webbansvarig