Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÖCKENDAG sök3en~dag2 l. sök4en~dag1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(numera mindre br., ålderdomligt l. i vitter stil) veckodag som inte är söndag l. helgdag, vardag. Om Söknadagarna skola the gåå til bordz når 10 är slagett, och om helgedagar, när vtsungett är ij bykyrkian. G1R 8: 296 (1533). På Landet predikas allenast en Sökndag i Weckan, neml(igen) om Fredagen. Kyrkol. 2: 7 (1686). I den tanka, at man ej har någon wördnad för Herrans Sabbath, utan at man så wäl på densamma som på Söcknedagarna skiötte lekamlige sysslor. KulturbVg. 1: 59 (1768). Hela hennes lif är en ständig söckendag, der ingen aftonklocka ringer till bön och ingen sabbatsmorgon rinner upp och bjuder menniskan Guds frid och hvila. Thomander 1: 112 (1829). Saker af något större värde .. kallades söndagssaker, emedan de ej .. fingo begagnas på söckendagarna. De Geer Minn. 1: 8 (1892). Inträffar skuldebrevs förfallotid på söndag eller annan allmän helgdag, anses nästa söckendag såsom förfallodag. SFS 1965, s. 345. SAOL (1998).
-SKOLA. Methodisterne hafva skolor, så väl söndags- som söknedags-skolor, äfven småbarnsskolor. Frey 1841, s. 18. —
Spalt S 16483 band 33, 2002