| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÖDRA sø3dra2, förr äv. SÖDRE, adj. oböjl.; komp. (numera föga br.) -rare (Swedenborg RebNat. 1: 5 (1719), Zetterstedt SvLappm. 1: 32 (1822)); superl. -rast (Dalin Hist. 1: 57 (1747) osv.) ((†) -derst HSH 35: 336 (1656), BL 19: 218 (1852)).
vänd l. riktad mot söder; belägen l. placerad i söder; numera bl. ss. attributiv bestämning till ett sbst. i best. form l. bestämt av en gen. l. ett possessivpron. I södra delen av ngt. På södra sidan av l. om ngt. Södra Sverige. Södra halvklotet. Södra Östersjön. Thetta är nu then södhra grenszan. Jos. 18: 19 (Bib. 1541). På sudra sijdan (ligger) Kongzberg, som fordom heet Wårfruberga kloster. Schück VittA 2: 396 (i handl. fr. c. 1681). Skåne, Rikets södraste och härligaste Provins, är af Naturen utsedd til Sweriges sädesbod. SvMerc. 3: 1061 (1758). (Norrlänningarna) kunna .. fara ut med sina exporter om hösten, söka södre orters hamnar och, då det lider åt våren .. segla hem. Chydenius 75 (1765). Denna kallaste del af riket (dvs. Norrland) frambringar .. i sina södrare trakter .. något spannmål. Regnér Begr. 1: 268 (1813). När man införde brödet här i Norden kunde man ej i likhet med förhållandet i södra Europa förtära detta med vin av den anledningen, att vinet under medeltiden var ytterst sällsynt hos oss. Bolin VFöda 29 (1933). Anm. Ordet förekommer äv. i uttr. med namnkaraktär, t. ex. Södra korset, Södra skånska infanteriregementet, förr äv. dels Södre port, särsk. om stadsport i Stockholm, dels Södre sjökompagniet, söderkompaniet, södersjökompaniet. Oleff B(e)ncts(on) timb(er)ma(n) m(ed) sith selskap, som bygde sød(r)e oc norr(e) port. SthmSkotteb. 3: 188 (1521). Tijsdagen ther effter som war S. Johannis Baptiste affton reedh .. (Gustav Vasa) in i Stocholm genom Södre port. Svart G1 72 (1561). Södre Siö-Compagniet. Arnell Stadsl. 116 (1730; efter handl. fr. 1641). Öffwer södre port (i Lübeck) står så skriffwit: Si Deus pro nobis, quis contra nos. Bolinus Dagb. 12 (1666). Hvad Karlavagnen — eller Stora björnen — är för den norra stjärnhimmeln, det är Södra korset för det södra himlahvalfvets stjärnvärld. PT 1913, nr 294 A, s. 3. RiksdP 1921, 2 K, nr 44, s. 50.
Spalt S 16495 band 33, 2002