| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÖLJA söl3ja2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Schroderus Comenius 515 (1639) osv.) ((†) -er ArkliR 1563, avd. 5 (: sölff sölier), BoupptVäxjö 1778 (: gehängs sölljer)).
1) om mindre (rund l. fyrkantig) anordning av metall l. ben (l. annat material), försedd med en torn l. rörlig nål för hopfästande l. förenande av ngt (tyg l. rep l. remmar o. d.), ofta äv. med prydande uppgift; särsk. dels om bältes- l. skärpspänne l. läderrem på känga l. sko, dels om (en till folkdräkt använd) smyckeliknande anordning; äv. bildl.; utom i slutet numera i sht i skildring av ä. förh.; jfr SPÄNNE 1. VarRerV 20 (1538). Sölia eller ring som man spänner något vti. Linc. E 5 b (1640). En rak, urhålkad skindel .. stoppades väl och förseddes med trenne remmar .. hvilka kunde knäppas med söljor. Hygiea 1842, s. 160. I dag går hon i styfkjortel och med söljor och kråmar sig. Lidforss DQ 2: 53 (1892). (Såg du det land) där röken, blånande som fjärrblå bölja, / sig höjer, ringlad sölja efter sölja? Lindqvist RysslSång 1: 292 (1904). Hopsättning af hampremmar sker bäst med läderremmar och söljor med en rem på hvar 100:de millimeter af rembredden. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 18. Lågskor med gula söljor. Hagberg DödGäst. 278 (1937). Björkman Skräddarlex. 86 (1988). — jfr BRÖST-, BÄLT(E)-, KLÄPP-, MALM-, MÄSSINGS-, RING-, RÄNSEL-SÖLJA m. fl. — särsk. (i fackspr., i sht arkeol.) om sölja med torn med vilken livrem l. bälte fästes ihop l. ett gehäng fästes vid rem över axeln l. vid livbälte l. om sådan sölja på sporre l. sadelgjord l. sel- l. betseltyg. Söllierna i Spårnarne böra wahra runda. GenMRulla 1687, s. 865. Witt Sölfwer. Ehn Sölija och ehn haka till ett giehäng. BoupptRasbo 1706. Af svart läder stickade med hvitt, fernissade halfva fyrkantiga söljor, sadel och lädertömmar. InventVagnHovstall. 1814, s. 49. Grimmorna voro dubbla med en blankfilad sölja, två ringar och en koppelhake samt sex alnars streck. Schreber V. Schreeb Lifskvadr. 13 (1942). Beteckningen på lös sölja, trädd över axelklaffen. SoldUndFlygv. 1944, Pl. 5. Spännen ha hakar och hyskor .. söljor äro försedda med en torn. Rig 1962, s. 134. Sölja. Därmed avses, att i eller kring föremålets yttre kant finns en rörlig torn. Kulturen 1978, s. 42. jfr GEHÄNG-, SADELGJORDS-, SILVER-, SKÖLDTORNS-, STIGLÄDERS-SÖLJA m. fl.
2) i utvidgad anv. av 1, om ring l. spänne l. hake som saknar torn.
a) om enklare ring som håller samman halsduk o. d. Scouthalsduken fästs om halsen med en sölja. SvOrdb. (1986).
b) (numera bl. tillf.) om årtull. Flottorna voro färdiga, årorna lagda i sina söljor, ett par ”lånade” båtshakar voro klara för striden. Falk Skolp. 5 (1903).
c) bot. om hake l. ögla hos basidiesvamp. VäxtLiv. 2: 568 (1934). Hos de flesta basidiesvampar tillväxer parkärnsmycelet under upprepad bildning av s k söljor, vilka antas vara homologa med sporsäckssvamparnas hakar. SystBot. 80 (1976).
(2 c) -BILDNING. (sölj- 1934 osv. sölje- 1976 osv.) bot. bildning av söljor (hos basidiesvamp). VäxtLiv 2: 571 (1934). SystBot. 80 (1976). —
(1) -RAM. (sölje- 1926) (rund l. fyrkantig) anordning (oftast av metall) som tillsammans med tornen utgör en sölja. Fornv. 1926, s. 99. —
(1) -SMED. (sölje- 1760) (förr) smed som tillverkade söljor. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 2: 71 (1760). —
(1) -STYCKE. om kort rem (på sadel) i vilken söljan sitter fäst. Spak HbFältart. 101 (1873). SoldIHäst. 1942, s. 36. —
(1) -TORN. (sölj- 1738 osv. sölje- 1749 osv.) [fsv. sylghio thorn] torn l. (rörlig) nål på sölja. Lind (1738).
B (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): (1) SÖLJA-BÄLTE. bälte med sölja. Ramsay VägvFinl. 336 (1895). FolklEtnSt. 3: 178 (1922).
C: SÖLJE-BESLAG, -BILDNING, -RAM, -SMED, -SMEDJA, -TORN, se A.
Spalt S 16539 band 33, 2002