| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÖN, adj.
(†) som vägrar l. nekar; anträffat bl. i uttr. bliva ngn sön, försmå l. avvisa ngn. Likwäl will jag .. / .. tig upwachta / Med min tienst och trogna böön, / Att tu mig ey blifwer söön, / Uthan mig för moder blifwer. Moræus Schonæus 406 (c. 1685).
Spalt S 16567 band 33, 2002