Publicerad 2002   Lämna synpunkter
TABATIÄR ta1batjæ4r l. ta1batɟæ4r, r.; best. -(e)n; pl. -er ((†) -es Kiellberg KonstnHandtv. Juv. 4 (1753)); förr äv. TABAKJÄR, anträffat bl. i pl. -er (tabaquerer), äv. TABAGIE.
Ordformer
(-gie 1735—1848. -querer, pl. 1750. -tiere 1735 (: Tabatierestycke)—1966. -tire 1753. -tiär 1919—1954)
Etymologi
[av fr. tabatière, ä. fr. tabaquière, avledn. av tabac (se TOBAK)]
(förr) snusdosa (av dyrbart material o. i konstrikt utförande). Wrangel TessPal. 34 (i handl. fr. 1735: Tabagie). Redan under 1700-talet var samlandet av tabatièrer en lyx varåt furstar ägnade sig. Kulturen 1959, s. 38. Vid .. (Fredrik den stores) hov i Sanssouci stod det en fylld tabatière i varje rum. SvD(A) 12 ⁄ 2 1966, s. 5.

 

Spalt T 4 band 33, 2002

Webbansvarig