Publicerad 2002   Lämna synpunkter
TACKS tak4s l. med eng. uttal, r.; best. -en; pl. =.
Ordformer
(tacks 1910 osv. täcks 1927—1941)
Anm. Formen -tack i ssgn sko-tack är en konstruerad sg.-form.
Etymologi
[av eng. tacks, pl. av tack, nubb, stift, av meng. tacke, fäste, spänne, krok, av ffr. taque, spik, pigg; av ovisst ursprung; möjl. dock av germ. upprinnelse (jfr mlt. takk(e) (lt. takk), spets, mnl. tac(ke), kvist, spik, mht. zakke (t. zacke), udd, spets) (se TAGG)]
skom. stift l. nubb; särsk. om sådant stift osv. använt vid klackning (l. pinning). Tacks .. Litet spetsigt stift som användes att fästa ovanlädret vid pinning och att provisoriskt fästa fast bindsulor, sulor och dylikt. SvSkoT 1927, nr 10, s. 151. Tacks eller trådkrampor, som fästa bindsulan vid lästen under pinningen. Varulex. Beklädn. 344 (1945).
Ssgr: TACKS-FABRIK. (i sht förr) SvLädSkoind. 1910, nr 3, s. 32. —
-PLOCKARE. (förr) i skofabrik: person med uppgift att bl. a. avlägsna tacks. YrkesförtArbFörmedl. 56 (1952). —
-URPLOCKARE. (i sht förr) verktyg för avlägsnande av tacks. SvSkoT 1927, nr 10, s. 151. —
-UTDRAGARE. (förr) inom skoindustri o. skomakeri: maskin l. verktyg för utdragning av tacks. SvLädSkoind. 1910, nr 18, s. 222.

 

Spalt T 44 band 33, 2002

Webbansvarig