Publicerad 2002   Lämna synpunkter
TAGA ta3ga2, sbst.1, r. l. f.; best. -n; pl. -or.
Ordformer
(taga 1746—1912. take- i ssg 1658 (: takepengar))
Etymologi
[fsv. taka; liksom nor. bm. -tage (tredjeårstage) till TAGA, v.]
(om ä. förh. i Bohuslän) avgift som arrendator erlade till jordägare för nyttjande av dennes jord, arrendeavgift; äv.: bygsel, särsk. i uttr. första tagan, om livstidstaga. Odals-Frihet består ther i, at en hwar kan icke allenast tilhandla sig sådant gods, utan ock thet sielf bruka ock besitja, eller fästa thet bort åt andra mot en wisz Taga ock Landskyld. Œdman Bahusl. 55 (1746). Enligt .. 1604 års norska lag hade den, som för lifstid legde annans jord, att till jorddrotten erlägga .. dels såsom ersättning för den medgifna brukningsrätten (bygseln) en .. penningsumma, kallad första (eller lifstids) tagan, dels ock hvart tredje år en .. stående afgäld, kallad tredje års tagan. BtRiksdP 1898, Saml. 1. I. 3: nr 54, s. 30. 2NF 17: 820 (1912). — jfr LIVSTIDS-TAGA.
Ssg (†): TAGE-PENGAR. (take-) pengar avsedda ss. taga. För takep(enga)r rester Olof Larsson i Finöö 1 d:r och lofwar betala nu nästkommandhe söndagh. Murenius AV 383 (1658).

 

Spalt T 79 band 33, 2002

Webbansvarig