Publicerad 2002   Lämna synpunkter
TAGG tag4 l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, sbst.2, l. TAG, sbst.2, r. (SDS 13 ⁄ 2 1983, s. 10, osv.) l. (föga br.) n. (DN 21 ⁄ 2 1987, s. 4); pl. -ar (SvD 21 ⁄ 7 1984, s. 16, osv.) l. -s (DN 9 ⁄ 11 1986, s. 4, osv.).
Ordformer
(tag 1976 osv. tagg 1973 osv.)
Etymologi
[av eng. tag, märke, etikett, adresslapp; jfr meng. tagge, hängande tygbit; möjl. lån från nor. l. sv. tagg (se TAGG, sbst.1)]
1) (i fackspr.) om textsträng l. tecken som identifierar information som fogats till textenhet för att möjliggöra analys i stora datamängder. Karlqvist ADBOrdb. 28 (1973).
2) (i sht i fackspr.) (för bagage l. fraktgods o. d. avsedd) etikett med uppgift om nummer på flygning (flightnummer) o. destination. DN 10 ⁄ 3 1976, s. 6. Om föraren uppger att han kommer från t ex Tyskland medan taggarna på resväskan säger Amsterdams flygplats (blir tullarna misstänksamma). SDS 6 ⁄ 12 1992, s. B5.
3) (i vissa kretsar) signatur (se d. o. 2) i form av klotter l. graffiti; äv. allmännare, om artistnamn. Varje d(isk)j(ockey) skaffade sig .. en ”tag”, ett artistnamn. SDS 13 ⁄ 2 1983, s. 10. ”Tags” är en del av graffitikulturen .. Målade i en färg — mest svart .. Som ett slags bomärken, ett symboliskt besittningstagande. DN 9 ⁄ 11 1986, s. 4.
Avledn.: TAGGA, v.2, -ing, -ning. [jfr eng. tag] förse (ngt) med tagg; särsk.
1) (i fackspr.) till 1: förse (textmaterial) med språklig information. SvOrdb. (1986).
2) (i vissa kretsar) till 3: skriva l. måla o. d. signatur (se d. o. 2) i form av klotter l. graffiti. Bomba heter det när man klottrar i stor skala, tagga när man bara småklottrar. DN 13 ⁄ 2 1987, s. 33.
Avledn.: taggare, m.//ig. (i vissa kretsar) till 2: person som taggar l. brukar tagga. GbgP 10 ⁄ 7 1987, s. 3.

 

Spalt T 194 band 33, 2002

Webbansvarig