Publicerad 2002   Lämna synpunkter
TAKA ta3ka2, v.3 -ade (GripshR 1556, s. 53 (: vptakadt, p. pf. n.) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(tack- 1541—1583. tak- (-aa-) 1556 (: vptakadt) osv.)
Etymologi
[avledn. av TAK, sbst.3]
(numera mindre br.) förse (ngt) med tak, täcka; förr äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som har (sådant l. sådant) tak. VaruhusR 1541. Rosten (skulle) för häftigt antända, serdeles om elden finge luft, derigenom at rosten med små sylta icke wäl takat wore. Ekman RelSmältewStKåpparbg 15 (1704). Hvad jag skall få, at taka detta huset med, blir än svårare. Muncktell Dagb. 2: 352 (1820). Wetterdal Grufbr. 317 (1878; gruva). På guldstolpar stödd / och med silver takad är salen. Brate Edda 42 (1913). SvSkog. 986 (1928; pråmar). Lövhässjan takades med granris eller stora granbarkar. SvKulturb. 3: 282 (1930).
Avledn.: TAKARE, m.//(ig.). (förr) person som yrkesmässigt lade tak över staplar på brädgård. SvYrkeslex. nr 267, s. 1 (1952). Virket bars upp på brädstapeln av plankbärare .. Takare lade skydd över staplarna. Carlsson SocOmgrupp. 230 (1966).

 

Spalt T 223 band 33, 2002

Webbansvarig