Publicerad 2002   Lämna synpunkter
TALION taliω4n, förr äv. TALIO, r. l. f.
Ordformer
(-o c. 1823. -on 1783 (: Talions-lagen) osv.)
Etymologi
[jfr t., eng., fr. talion; ytterst av lat. talio (gen. -ōnis), vedergällning, straff, till talis, sådan, utvidgning av den rot som äv. föreligger i DEN]
rättshist. om straff avsett att tillfoga en brottsling samma skada som denne själv vållat; numera företrädesvis ss. förled i ssgr. Biberg 3: 66 (c. 1823). I vissa fall har .. straffet bland de australiska stammarna karaktären av talion eller vedergällning. Karsten NatF 155 (1928).
Ssgr (rättshist.): TALIONS-GRUNDSATS~02 l. ~20. jfr grund-sats 2. En .. begränsning (för självhämnden) utgör uppställandet af den s. k. talionsgrundsatsen (”öga för öga, tand för tand”), som möter oss redan i den fornbabyloniske konung Hammurabis lag och senare inom den judiska rätten. 2NF 25: 759 (1916). —
-LAG. (†) talionsprincip; jfr -rätt. Ingen Tänkare har ännu wågat sätta i twifwelsmål, at icke Talions-Lagen eller Wedergällnings-Rätten i naturen äger grund. Nordenskjöld Oneir. 2: 31 (1783). —
-PRINCIP. rättsprincip enligt vilken en brottsling skall tillfogas samma skada som han själv vållat. Brock KrimReformsträv. 3 (1909). Talionsprincipen, den konsekventa vedergällningsprincipen, grundsatsen om att öga skall givas för öga och tand för tand, tränger .. in i de yngre lagarna. SvFolket 2: 264 (1938). NE (1995). —
-RÄTT. jfr rätt, sbst.2 2, o. -lag, -princip. Kinberg LagSinnessj. 49 (1926).

 

Spalt T 302 band 33, 2002

Webbansvarig