| Publicerad 2003 | Lämna synpunkter |
TANGENS taŋ4gens l. tan4jens, r. l. m. l. f.; best. -en.
(i fackspr., i sht mat.) trigonometrisk funktion (av en vinkel) lika med kvoten mellan sinus o. cosinus (för samma vinkel); jfr TANGENT 4. Anm. 1:o I skrift förkortas ordet ofta tan, förr äv. tg. 2:o I de äldsta beläggen går det inte säkert att särhålla sv. från lat. Rålamb 1: 95 (1690). Som tangens af inclinations angeln har sig til sinum af declinations angeln, altså radius til en tangent af de grader, som wändaxeln bör eleveras i verticalt plano wid den ändan dijt (häv)stången declinerar. Polhem Invent. 64 (1729). Med tangens för en vinkel i en rätvinklig triangel menas förhållandet mellan motstående och närliggande katet. Radiolex. (1949). Gamma Vektor. 31 (1974).
-LINJAL. (numera mindre br.) linjal för mätning av vinkel. SvTeknOrdb. (1946). En tangenslinjal kan bildas med två rullar av olika diametrar, en passbit och en planparallell linjal. IngHb. 6: 888 (1954). —
-SKALA. [jfr eng. tangent scale] mat. o. tekn. på räknesticka o. d.: skala angivande (närme)värden till tangensfunktionen; jfr tangent-skala. Sökes tangens för en vinkel under 45° användes tangensskalans svarta gradering. Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 147 (1949). Flertalet räknestickor har två tangensskalor. Gamma Vektor. 32 (1974). —
-VÄRDE. i fackspr., i sht geom. värde hos tangens (i enskilt fall). Vid beräkning av tangens- och cotangensvärden måste man skilja mellan .. vinklar under 45° och vinklar mellan 45° och 84°, 2. Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 147 (1949). Gamma Vektor. 33 (1974).
Spalt T 387 band 34, 2003