Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TARTAR tar1ta4r, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. (i bildl. anv.) -er. (äv. skrivet med stor begynnelsebokstav)
Etymologi
[jfr eng. Tartar, fr. Tartare, lat. Tartarus; ytterst av gr. Τάρταρος, underjorden, dödsriket; av ovisst ursprung]
(numera föga br.) ss. benämning på den i grekisk o. romersk mytologi djupast belägna delen av Hades; i sg. best. äv. (o. i sht) allmännare, om underjorden l. dödsriket l. helvetet i sin helhet; äv. dels personifierat, dels bildl., särsk.: avgrund l. djup o. d. (förr särsk. i uttr. tartar av järn, om sluss). (Mörkrets furste) talar med en röst, hwarwid Tartaren darrar. Kolmodin QvSp. 2: 275 (1750). Snart Tartar’n sitt swalg oplåter. Bellman (BellmS) 3: 99 (1780). Satan rytande op ur tartaren far. Lidner (SVS) 3: 132 (1788). Jag mig känner sänkt på tunna sköra bräder / Ner i en hvit tartar af böljor mot hvarann. Franzén Skald. 4: 73 (1810, 1832). Den port, der Mälarns våg förvånar hafvets bölja, / Och en tartar af jern nu fylls, nu tömmes ut. Därs. 92. Tartaren är namn på dödsriket (eller helvetet) i en och annan ungdomsdikt (av E. Tegnér). Mjöberg Stilstud. 81 (1911). Hon hade sovit gott och ingen aning haft om den tartar full av spöken, som nu försvunnit. Ossiannilsson VärldSjönk 176 (1947).
Avledn.: TARTARISK, adj.1 (numera föga br.) som tillhör l. utmärker l. har avseende på ”tartar”. Motsägas .. (poeter o. teologer) så skapa de sig til aldeles tartariska, Vidunder. Thorild (SVS) 6: 214 (1792). Atterbom Minn. 425 (1818: tartarisk färgton). (E. Tegnér) förlägger Valhall under jorden, det är grekernas tartariska skuggvärld, som föresvävar honom. Böök Tegnér 378 (1917).

 

Spalt T 508 band 34, 2003

Webbansvarig