| Publicerad 2003 | Lämna synpunkter |
TASKIG tas3kig2, adj. -are. adv. -T.
1) (numera bl. starkt vard.) i sht om sak: som föga l. otillfredsställande uppfyller (rimliga) krav l. förväntningar o. d. (på kvalitet l. utformning l. kvantitet o. d.), dålig, bristfällig, undermålig; i sht förr äv. i speciellare anv., särsk. om kläder o. d.: slarvig, sliten, sjaskig, solkig (jfr TASKER 1); äv. om person, särsk. dels (i sht förr): slarvigt l. vårdslöst l. illa klädd, dels: dålig, skral, oskicklig. Probsten Nordin .. försäkrade att en häst (istället för två) var alt för taskigt och uselt. Kellgren (SVS) 6: 222 (1789). Socknesäden var taskig och en stor del grön och otorkad. Muncktell Dagb. 2: 28 (1816). Hela piesen går ojemt, mången gång taskigt. Stenhammar Bref 1: 31 (1834). Mina farhågor för jemförelsen med våra trupper, då de skulle ankomma, taskigt klädda. Wingård Minn. 2: 23 (1846). Ministären uppträdde för övrigt i frackar och såg ganska taskig ut. Hamilton Dagb. 2: 192 (1917). Han var en taskig trumslagare. Mezzrow o. Wolfe Dans 209 (1953). Taskiga valresultat och vikande popularitetssiffror. DN 18 ⁄ 1 1970, s. 9. — särsk.
a) i fråga om hälsotillstånd l. kroppslig beskaffenhet o. d.; särsk. ss. adv., särsk. i uttr. må taskigt o. d. Jag var sjuk bara. Mådde taskigt och hade feber och så. Sjöwall o. Wahlöö Ros. 94 (1965). Han ser taskigt, det är det enda egentliga felet med den där hunden. Lundell Jack 28 (1976). En Jonny med taskiga tänder och fransig jacka. DN 13 ⁄ 8 1999, På stan s. 3.
b) i fråga om tilldelning av ngt (i sht lön) l. tillgång på ngt (i sht pengar): dålig, otillräcklig; särsk. ss. adv., särsk. i uttr. ha taskigt med ngt, ha ont om ngt. Jag hade inget jobb .. och rätt taskigt med kosing. Mezzrow o. Wolfe Dans 247 (1953). En jädra massa förslitningsskador och taskiga löner. DN 27 ⁄ 11 1989, s. 22.
c) om levnadsvillkor l. sociala förhållanden, särsk. uppväxt o. d.: dålig, ogynnsam. Min advokat .. rådde mig att erkänna samt skylla på taskig uppväxt och fattiga föräldrar. Strömstedt MittLiv 2: 145 (1982). Tre kvinnor i medelåldern, var och en starkt präglad av en lindrigt sagt taskig barndom. SvD 28 ⁄ 10 1997, s. 13.
2) (vard.) moraliskt klandervärd l. förkastlig, lumpen (se d. o. 3), gemen, elak; särsk. om person: som (uppenbart) brister l. anses brista i hjälpsamhet l. lojalitet l. välvilligt uppträdande (mot ngn, särsk. kamrat l. annan närstående), okamratlig, ogin, tarvlig. Ä … nu ska inte tant va taskig … säger gossen. Alving Tack 98 (1946). Den där ungen. Jag står inte ut med henne. Ja, jag vet att det är taskigt att säga det. Berthelius MannLien 35 (1970). Jag blir väl inte nån bättre människa av att du är taskig mot mej, gråter Tina. Pohl o. Gieth Saknar 13 (1992). Skrytet är sedvanligt omfattande och det saknas varken snusk, taskig kvinnosyn eller våld. DN 8 ⁄ 12 1993, s. B5. — särsk. i förbleknad anv., övergående i bet.: tråkig, synd (se SYND, sbst. o. adj. 2); särsk. i uttr. kännas o. d. taskigt (att), kännas o. d. tråkigt l. synd (att). Det är naturligtvis lite taskigt om henne om hon blir ensam över julen. DN(A) 20 ⁄ 12 1966, s. 14. Det känns taskigt att inte kunna vara med när denna teater återuppstår. SDS 10 ⁄ 1 1994, s. A1.
Spalt T 525 band 34, 2003