Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TASSE tas3e2, sbst.3, äv. (numera mindre br.) TASS tas4, sbst.5, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(tass (-sz) 1762—1964. tasse 1748 osv. thiasze 1746)
Etymologi
[sv. dial. tass(e); till TASSA l. möjl. metonymisk anv. av TASS, sbst.3 (jfr GRÅ-TASS, HONUNGS-TASS); formen thiasze till sv. dial. tjassa, samhörigt med TASSA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. omskrivande benämning (noanamn): varg; stundom äv. om björn. Broman Glys. 1: 854 (1746). Bonden har skräck att ute nämna warg, utan kallar honom Tasse eller Grå. Linné FörelDjurr. 34 (1748). Lundh ValkNäve 50 (1924; om björn). Svårare var det att hålla vargarna, tassarna och gråben kallade, på avstånd. FoF 1930, s. 29.

 

Spalt T 531 band 34, 2003

Webbansvarig