Publicerad 2003 | Lämna synpunkter |
TAVEL ta4vel, n. (Rudbeck D. Ä. Atl. 3: 637 (1698), osv.) ((†) r. l. m. G1R 22: 471 (1551), Dalin (1854)); best. tavlet; förr äv. TAFFEL, sbst.3, r. l. m.
(numera bl. i skildring av ä. förh., arkaiserande) spelbräde; äv. om ett slags brädspel, särsk. schackspel; förr särsk. i uttr. leka tavel. Thet hände en gång att Kong Gudmund lekte tafel. Verelius Herv. 96 (1672). Ett tafel som sielf leker då dät halfft spelt är. Rudbeck D. Ä. Atl. 3: 637 (1698). Tärningar rulla å tafvel, / och vinden går rundt om herr Tures slott, / där flöjelen svänger å gafvel. Rydberg Vap. 46 (1891). Under forntiden och långt fram i nyare tid kallades alla spel, som utfördes med pjäser på ett bräde, för tafl, tavel. Kulturen 1956, s. 34. — jfr GULD-, SCHACK-, VÅR-TAVEL.
-SPEL. spel (se spel, sbst.1 7) som utförs på bräde; jfr brädspel. Björner Fridth. 7 (1737). Under sin sorglösa ungdomstid lekte asarne med ett underbart tafvelspel. Rydberg Myt. 1: 297 (1886). Den hopslagna lådans (dvs. brädspelets) yttersidor var .. oftast försedd med markeringar för tre andra tavelspel: schack och dam, som spelades på samma rutplan, samt kvarn. Alla dessa spel är urgamla. Kulturen 1956, s. 34.
Spalt T 546 band 34, 2003