Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TEJST täj4st, förr äv. TEJSTE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Chydenius ExpSpetsb. 42 (1865) osv.) ((†) -er NatGotl. 12 (1946)).
Ordformer
(teist 1872—1954. teiste 1858—1871. tejst 1885 osv. tejste 1914. test 1914—1926. teste 1858—1894. tist 1838—1922)
Etymologi
[sv. dial. tejste, tejst, teste, test, tist; jfr d. tejste, tejst, nor. teiste, isl. þeisti; jfr äv. nyisl. þeista, teista; sannol. av ljudhärmande ursprung efter fågelns karakteristiska läte. — Jfr ISTE]
den till familjen alkor hörande fågeln Cepphus grylle Lin., tobisgrissla. SkandFisk. 108 (1838). Alkor, tejstar och lunnefåglar lyfte endast motvilligt och i sista stund framför stäven. SvGeogrÅb. 1949, s. 19. Den mest spridda alkfågeln i Sverige är tobisgrisslan eller tejsten (Cepphus grylle Linné, ofta kallad Uria grylle). DjurVärld 9: 562 (1961).
Ssgr: A: TEJST-ÄGG. SAOL (1900).
B: TEJSTE-FISK. den till familjen Pholididae av ordningen abborrfiskar hörande fisken Pholis gunnellus Lin.; i pl. äv. (zool.) om familjen; jfr -kussa. SkandFisk. 108 (1838). Tejstefisken .. utgör en omtyckt föda för hvarjehanda sjöfoglar, i synnerhet tejsten (Uria grylle), af hvilken han fått sitt namn. 1Brehm III. 1: 240 (1876). Tejstefiskar .. familj tånglakelika fiskar med ca 13 arter i n. Atlanten och n. Stilla havet. NE (1995). —
-KUSSA. (†) tejstefisk. Nilsson Fauna 4: 200 (1852). Cederström Fiskodl. 264 (1857).

 

Spalt T 679 band 34, 2003

Webbansvarig