| Publicerad 2003 | Lämna synpunkter |
TELEVISIONÄR –næ4r, adj. o. sbst.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
(tillf., vanl. mer l. mindre skämts.)
I. ss. adj.: som avser l. hänför sig till l. är utmärkande för television. SvD 9 ⁄ 4 1927, s. 3. Uppslaget är inte televisionärt. SvD(A) 1959, nr 255, s. 10. Televisionär verksamhet. DN 18 ⁄ 1 1999, s. B13.
II. ss. sbst.: TV-tittare; äv.: TV-reporter. SvD 5 ⁄ 3 1935, s. 8. Från Danmark kommer inte blott radiomän utan även ”televisionärer”. GbgP 1952, nr 304, s. 11. Hängiven televisionär. Expressen 10 ⁄ 4 1997, s. 4.
Spalt T 740 band 34, 2003