Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TEMERITET (temeritét Dalin (1854)), r. l. f.
Etymologi
[jfr d. temeritet, t. temerität, eng. temerity, fr. témérité; ytterst av lat. temeritas (gen. -ātis), slump, obetänksamhet, överilning; till den rot som äv. föreligger i DISIG]
(†) obetänksamhet; djärvhet; förmätenhet. (Ers nåd) förlåte nådighst min temeritet at iagh andra rår som eij sielf migh kan förese. HSH 27: 264 (1647). Otijdighet och temeritet. Carlquist Herdam. II. 8: 371 (cit. fr. 1685). jfr Dalin (1854), Ekbohrn (1904).

 

Spalt T 751 band 34, 2003

Webbansvarig