| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TEOLOGANT, om person m. ⁄ ⁄ ig., om sak r.; anträffat bl. i sg. best. -en o. pl. -er.
(†) teolog; äv. om verk av teolog. Han blef mycket flat, då han märkte Theologanten ställa fram sin thesin, och bestyrka henne med en hop dictis scripturæ. ÄSvBiogr. 1—6: 119 (c. 1777). Til den ända förskaffat mig wackra böcker, såsom .. Pontoppidans examen Pastorale practicum och några tyska Theologanter. VDAkt. 1777, nr 172.
Spalt T 833 band 34, 2004