| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TEORETIKER te1ore4tiker l. te1ω-, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -n; pl. = (Polyfem II. 24: 2 (1810) osv.), äv. (numera föga br., med lat. pl.) teoretici –tisi (äv. att hänföra till sg. teoretikus, Rosenstein 2: 238 (1789), Östergren (1956)); förr äv. TEORETIKUS, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. teoretici (se ovan), äv. (skämts.) -ar (Dalin (1854)).
person som, i sht inom vetenskap l. konst o. d., uppställer l. ägnar sig åt l. omfattar (viss) teori; äv. om person som uteslutande ägnar sig åt teori (se d. o. b); ofta motsatt: praktiker l. empiriker. Widegren 730 (1788). Boëthius, lika aktningsvärd praktikus som god teoretikus i den vetenskap han lärer. MoB 7: 16 (1800). Hos Nederländarnes lyckligt lottade folck funno de gamle teoretikernas läror först sin praktiska användning. Möller LbMus. 38 (1880). Hon hörde Geijer säga: ”Jag är egentligen blott en teoretiker i smärta, ty jag har själf ej erfarit den.” Montgomery-Silfverstolpe Mem. 2: 269 (1909). Heidenstam var ingen teoretiker; ifråga om bildning och beläsenhet kunde han inte tävla med Levertin. 3SAH LIV. 2: 81 (1943). Den enda sanning, som den rena teoretikern intresserar sig för, är den logiska giltigheten av implikationerna mellan den abstrakta teoriens axiom och teorem. Wedberg NLog. 2: 35 (1945). Platon är den första feministiska teoretikern. DN 17 ⁄ 5 1995, s. B1. — jfr KONST-, KUNSKAPS-, RAS-, SAMHÄLLS-, SKOL-, SKRIVBORDS-, SMAK-, SPRÅK-TEORETIKER m. fl.
Spalt T 838 band 34, 2004