| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TERIOMORF tær1iomor4f l. te-1 l. -iω-, adj.
som liknar l. har form l. utseende av djur, i sht om gudar som avbildas i djurgestalt; äv.: som (i sht inom mytologi l. saga) hänför sig till (föreställningar o. d. om) ngt djurliknande. I de olika djurarter, som af den mytiska traditionen förbindas med de särskilda gudarna i egenskap af dessas tjänande ledsagare eller symboliska representanter, återfinner man ofta teriomorfa urformer af dem själfva. Flensburg RigvMyt. 14 (1909). Att teriomorfa åskådningar och särskilt själfågeln skulle komma in i den germanska folksagan .. är ju naturligt. TopeliusHundraårsm. 285 (1918). De såsom substitut för groddoffret tjänande teriomorfa jul- och såbröden (julgalt, juloxe), visa fullkomlig motsvarighet i sin rituella användning. Fatab. 1927, s. 41.
Spalt T 852 band 34, 2004