Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TERPIN tærpi4n, r. l. m. (KommentSvFarm. 152 (1902) osv.), äv. n. (Cleve OrgKem. 254 (1874)); best. (ss. r. l. m.) -en.
Etymologi
[bildat av J. Berzelius av stammen i TERPEN o. den i kemiska ämnesnamn vanliga ändelsen -in]
kem. om en förening av en terpen med två molekyler vatten; äv. (o. numera bl.) speciellare, om en bestämd terpenalkohol, terpinol. Berzelius ÅrsbVetA 1847, s. 347. Skakas .. geraniol med .. svavelsyra, adderar den vatten och övergår i terpin, som är derivat av en monocyklisk terpen. Smith OrgKemi 249 (1938).
Ssg: TERPIN-HYDRAT. (i kemiskt o. ä. farmakologiskt fackspr.) om terpenförening med större vatteninnehåll än terpin. Lindgren Läkem. (1902). Terpin — ofta benämnd terpinhydrat, därför att dess kristaller innehålla en mol vatten. Smith OrgKemi 250 (1938).

 

Spalt T 883 band 34, 2004

Webbansvarig