Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TIBET tibe4t, n. (Carlén Skjutsg. 429 (1841) osv.), i bet. 2 äv. r. l. m. (MagKonst 1833, s. 8, osv.); best. -et resp. -en; pl. = (SD 1834, nr 298, s. 3) l. -er (NVexjöBl. 1851, nr 6, s. 4).
1) (förr) pälsverk l. skinn av får från Tibet; äv. ss. ämnesnamn. En dame i svart tibet. Almqvist AmH 2: 212 (1840). Hvitt tibet, mård och hermelin voro de till detta bruk vanligaste pälssorterna. Kleen Kvinn. 49 (1910). VaruhbTulltaxa 1: 214 (1931).
2) (förr) om kyprat, fint kamgarnstyg av ull från får från Tibet, vanl. använt till kappor l. klänningar o. d.; jfr MERINO 3. MagKonst 1833, s. 8. Nymodiga tyger till kläder och kappor för Damer, Thibet, Tartans (osv.). LdVBl. 1837, nr 49, s. 4. Klädning af grönt äkta Thibet, i rockfason. SthmModeJ 1854, s. 9.
-KLÄNNING. (tibet- 1900 osv. tibets- 1836—1915) klänning av tibettyg. Knorring Axel 2: 179 (1836). —
B (†): TIBETS-KAPPA, -KLÄNNING, -TYG, se A.
Spalt T 976 band 34, 2004