TICKA (ti`cka Weste (1807)), sbst.1, r. l. f.
Etymologi
[sannol. ljudhärmande bildning, samhörig med l. avledd av TICKA, v.]
(†) fågeln Linota cannabina Lin., hämpling. Weste (1807). — jfr HAMP-TICKA.
Spalt T 978 band 34, 2004
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se