Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TIDLIG ti3dlig2, äv. (i bet. 1) TIDSLIG ti3dslig2, förr äv. TIDELIG, adj. -are. adv. = (Brahe Kr. 33 (c. 1585), SvMerc. V. 4: 206 (1760)), -A (†, G1R 2: 114 (1525), Nicander GSann. 54 (1766)), -E (†, G1R 15: 84 (1543), SUFinlH 1: 363 (1602)), -EN (†, G1R 16: 754 (1544), SthmSlH 1: 216 (1622), Karlfeldt FlBell. 68 (1918)), -T (HT 1887, 1: 329 (1567) osv.).
Ordformer
(tidelig (th-, -iid-, -ijd-, -dee-, -dh-, -gh) 15251899. tidlig (-ihd-, -iid-, -ijd-, -dh-, -gh) 1621 osv. tidslig 1812 osv. tijdelidh, adv. 1642. tilig (-ijl-) 15561760. tilliga, adv. 16561749. tydeligen, adv. 1622)
Etymologi
[fsv. tidheliker, tidhelika, adv., sv. dial. tidlig, tilig; jfr fd. tidlig, tidelig (d. tidlig), nor. bm. tidlig, fnor. tíðligr, tíðuliga, adv. (nor. nn. tidleg, tidlig), mnl. tidelijc, tidelike, (nl. tijdelik), mht. zītlich (t. zeitlich); (åtm. delvis) av mlt. tīdelik, tītlik, till tīt (se TID, sbst.); formen tidslig (i bet. 1) är ung, möjl. bildad efter mönster av RUMSLIG]
1) (utom i avledn. numera nästan bl. i formen tidslig) som avser l. hänger samman med l. existerar i tid(en), tids-; i sht motsatt dels: tidlös (se d. o. 3), dels: rumslig. Atterbom PhilH 162 (1835). Eftersom ur-realiteten inte kan vara tidligt bestämd, kunna heller inte de ändliga väsenden ha uppstått genom en skaparakt i tiden, utan de måste vara eviga idéer hos Gud. SvFolket 9: 84 (1939). Ord som syftar på uteslutande rumsliga eller tidsliga egenskaper. Regnéll Sem. 33 (1958). Med lätthet rör han sig utefter en tidslig axel, ser spår av forntid, blickar in i framtiden. GbgP 28 ⁄ 8 1987, s. 4. — särsk. om ngt som hör till l. sammanhänger med den jordiska o. tidsbundna tillvaron, timlig, världslig; äv. närmande sig l. övergående i bet.: förgänglig; ofta i motsats till evig. Tijn saak sätt ey på tijdhligh lycke / Hon hafwer hoos sigh mong ond nycke. Forsius Fosz. X V a (1621). Det Tidsliga eller Ewiga. VexiöBl. 1812, nr 55, s. 2. Minnet slockna af all tidlig smärta. Jacobson KungsLilj. 140 (1896). Mänskorna blev alldeles yra (när bilarna blev vanliga). De tappade sina vanor och sedvänjor och greps av det tidsligas rus. Martinson VägKlockrike 349 (1948). Det gudomligas förverkligande i vår tidliga värld. Lundag. 1957, nr 5, s. 12. — jfr O-TIDLIG.
2) (†) som inträffar l. görs l. (upp)kommer o. d. i rättan tid l. när det behövs; äv. dels närmande sig l. övergående i bet.: väl avpassad l. klok o. d., dels: som inträffar osv. tillräckligt tidigt, i (god) tid, innan det är för sent; i sht ss. adv.; stundom svårt att skilja från 3; jfr TIDIG, adj.1 1. G1R 16: 754 (1544). Så är icke .. rådeligit någhot .. ther om beslute, för än alle saker af Ständerne .. äre tijdheligen och wäl betänckte. Chesnecopherus Skäl T 2 a (1607). Tijdeligh Vndsättning. Widekindi G2A 90 (c. 1676). Der wåra påfölliande inthet tideligen ankommit att secundera, hade wij lidit stor skada. KKD 8: 76 (c. 1710). Wis wore dåren, om han förstode at tidliga tiga. Nicander SalOrdspr. 41 (1760). Widegren (1788). — jfr O-TIDLIG.
3) (†) tidig (se TIDIG, adj.1 4); stundom närmande sig l. övergående i bet.: alltför tidig; jfr 2. G1R 2: 114 (1525). Thett arbetisfolck, som tideligen (är) komne til arbetis, må han lathe bekomme frukostt. G1R 28: 454 (1558). Uÿ haffuom till att förmoda tidelig uinter i åhr. HovförtärSthm 1587, s. 105. Thetta skal förekomma och warna at wij icke äre otolige när Gudh osz eller the wåra tijdeligen hädan kallar. Emporagrius Oxenstierna 78 (1655). Sårg kommer tijdlig nog, när Åldren kommer / Då Jag mot Willian min måst blifwa frommer. Lucidor (SVS) 448 (c. 1670; uppl. 1997). Om morgonen tijligen komme wij till kyrkian. VDAkt. 1686, nr 200. Wi fingo .. afton Måltid .. och lade osz sedan tideligen til hwilo. Humbla Landcr. 574 (1740). Tidligen, tidligen falnar ett hjärta som du. Karlfeldt FlBell. 68 (1918). — jfr FÖR-TIDELIGA, O-TIDLIG.
4) [jfr TID, adj.] (†) ofta återkommande; i sht ss. adv.: ofta; jfr TIDIG, adj.1 9. SvTr. V. 1: 67 (1591). Tijdelige påminnellser. HSH 40: 38 (1662). VDAkt. 1677, nr 387 (: tijdeligha och offta). (Det) timer som tideligast, at (osv.). Hermelin DuFour D 6 b (1683). VRP 3 ⁄ 11 1731.
Avledn.: TIDLIGHET, r. l. f.
1) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara tidlig. Wikner Mater. 33 (1870). Den diffusionistiska teori det här är frågan om (har) tidslighet, dvs. studiet av spridningsförlopp över långa tidsrum, som en viktig utgångspunkt. Rig 1980, s. 87.
2) (numera föga br.) till 1 slutet: egenskapen l. förhållandet att vara timlig l. världslig l. jordisk. Larsson Faidon 7 (1912). Det är för att kunna fattas av .. (heliga Birgitta) som de himmelska tingen framträda under timlighetens och tidlighetens form, som änglar och djävlar tala med mänsklig mun. SvKyrkH 2: 232 (1941).

 

Spalt T 1066 band 34, 2004

Webbansvarig