| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TIGN (numera bl. ss. förled i ssgn TIGNAR-MAN tiŋ3nar~), f.; best. -en.
värde, värdighet; ära, heder; numera bl. ss. förled i ssgn TIGNAR-MAN. Sweriges Rijkes Mynt befins fordom dagz warit lijtet til wigt och form, men mycket giltigt i anseende til .. sin egen tign och wärde. Dijkman Obs. A 3 b (1686). Endast den högsta värdigheten, jarlens, som hade tign eller kunglig heder, undantogs från förkastelsedomen. GHT 8 ⁄ 4 1873, s. 1.
-KLÄDER. = -dräkt. (Kung Inge) behöfde en jarl, som förstod sig på annat än att bära granna tignarkläder. Heidenstam Folkung. 1: 301 (1905). —
-MAN. [jfr fvn. tígnarmaðr] (förr)
1) man av hög (social) rang (ofta motsv. jarl l. hertig l. kung); adelsman. (Fastän lagmännen) icke räknades för Thignarmän eller Adel, var dock deras ämbete mycket ansenligt. Botin Utk. 127 (1757). (Jordägarna) i Riket, hvilke den tiden .. bestodo af Thignarmän, såsom Jarlar, Hersar och flere Konungens förnämare Hof-betiente .. samt de öfrige jord-egare, som fingo namn af Bönder. Schönberg Bref 1: 13 (1777). För någon tid sedan spisade jag till middag hos en af dessa måttlighetens thignarmän. En liten sup med en helt tarflig smörgås fingo vi väl förut — men sedermera 13 eller 14 slag af fina viner. Brinkman o. Adlersparre Brevväxl. 152 (1831).
2) medlem (o. tillhörande en viss grad) inom Svea Orden. (Ceremoniel för tågordning i Svea Orden:) Fostbrödrasvärdet .. bäres af en distinguerad Tignarman. Lundin o. Strindberg GSthm 444 (i handl. fr. 1835). —
-NAMN. [jfr fvn. tígnarnafn] titel som utmärker tignarman. Spegel (1712). Skoglar Toste, den rikaste och myndigaste i Swerige, som intet buro Tignarnamn, hwilket wil så mycket säga, at han war hwarken Jarl eller Herse. Lagerbring 1Hist. 1: 184 (1769). (Greven) kunde väl hafva tagit ett högre tignarnamn, men han tykte mera om att vara den .. mäktigaste bland alla grefvar. Landsm. V. 6: 15 (1885). Björkman (1889).
Spalt T 1106 band 34, 2004