Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILDA l. TELDA, r. l. f.; best. -an; pl. -er (Hallenberg Hist. 2: 880 (i handl. fr. 1613: Sågetijldher), SyneprotAlsheda 24 ⁄ 5 (1894: golftilder)) l. -or (VGR 1736, Verif. s. 142).
Ordformer
(teelda 1686 (: halfklåfzteelder, pl.). telda 1751—1833 (: telder, pl.). tijlda (-dh-) 1613 (:Sågetijldher, pl.)—1650. tilda 1736—1894 (: tilder, pl.))
Etymologi
[sv. dial. telda, tilda; sannol. ombildning av TILDE, sbst.1, med anslutning till TILJA]
(†) tilja (se d. o. 1) l. planka l. bräda o. d. NoraskogArk. 4: 44 (1650). Twenne stora och dugtiga bänckar af tildor med fötter under. VGR 1736, Verif. s. 142. Bakom spiltorna i häststallet inläggas tre nya fyra tums tilder. SyneprotHestra 23 ⁄ 5 1894.

 

Spalt T 1109 band 34, 2004

Webbansvarig