| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
1) till II 5: gm (osann l. vilseledande) uppdiktning tillskriva (ngn ngt). Han har tilldiktat henne de mest avskyvärda egenskaper. Dähnert 42 (1746). Svärdet var deras bästa och trognaste vän – hvarför skulle de då ej tilldikta det en själ? Bååth NordmMyst. 191 (1898).
2) (numera bl. tillf.) till II 8 b β: uppdikta (ngt); ofta svårt att skilja från 3. Schroderus Os. 1: 552 (1635). De är .. alla tecknade efter levande modell och intet är tilldiktat. Hedin VärmlännBerätt. 9 (1949).
3) till II 11 a α α’ : (upp)dikta (ngt) ss. tillägg; särsk. med avs. på delinnehåll i (folkligt traderat) diktverk; jfr 2. Fryxell Ber. 10: 312 (1842). Att den mytiska inledningen till Sigurdssagan .. sannolikt är en nordisk tilldiktning. Schück SvLitH 52 (1885). Stora partier har han tilldiktat, där han fann något motiv som särskildt tilltalade honom. Björkman Chaucer 80 (1906).
Spalt T 1213 band 34, 2004