Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILLFÖRLÅT, n. (RA I. 1: 475 (1546)) l. m. (G1R 16: 101 (1544)).
Ordformer
(-latt 1546–1555. -låt 1544. -lått 1543)
Etymologi
[sannol. av mlt. tōvorlāt, n., till ett icke anträffat tōvorlāten, ssg av tō (se TAPTO) o. vorlāten (se FÖRLÅTA)]
(†) tillit; tillförsikt. G1R 15: 146 (1543). Wij förnimme wäll så mykidt, att man haffuer föge tilförlatt tijll wåre granner. G1R 19: 281 (1548). Effther man .. aff alles Sverigis inbyggeres högxte skade och fördärff nogsampt haffver förnummet, hvadh tro och tilförlatt man skall kunne siig haffve förmode hoss the danske .. är (osv.). G1R 25: 161 (1555).

 

Spalt T 1246 band 34, 2004

Webbansvarig