tillförsikt

Publicerad 2004

TILLFÖRSIKT til3~försik2t, r. l. m. l. f. (HFinlH 3: 212 (1554) osv.) ((†) n. (VDAkt. 1664, nr 213, Schultze Ordb. 4051 (c. 1755)); best. -en.

Ordformer

(-forsigtt- 1562 (: tilforsigttige, avledn.). -försicht (-ii-, -ss-, -tt) 1555–1755. -försigt (-ff-, -th) c. 1550–1892. -försikt (-c-, -ck-, -th) c. 1647 osv.)

Etymologi

[liksom ä. d. tilforsigt av mlt. tōvorsicht l. t. zuversicht (av fht., mht. zuoversiht), till sich versehen, förvänta sig (resp. motsv. förb. i mlt., se FÖRSE), konstruerat med prep. zu (resp. tō, se TAPTO); förleden försvenskad till TILL; jfr äv. FÖR-SIKT, sbst.3, o. TILL-FÖRSE]

tro på gynnsam utveckling, förtröstan; förhoppning, förväntan; äv. (numera mindre br.): tillit (till ngn, äv. sig) l. förtroende (för ngn); förr äv. dels i uttr. vara (ut)i (sådan l. sådan) tillförsikt, känna (sådan l. sådan) tillförsikt, dels konkret(are), om ngn l. ngt som är föremål för ngns tillförsikt, dels i fråga om negativ förväntning. Hansson Norman 25 (c. 1550). Hwars och eens hws borde wara hwariom och enom en trygg borgh och tilförsicht. Chesnecopherus Skäl Aa 4 b (1607). Vij äre och uthi then godhe tillförsicht, att Mag(nificenti)a T(uæ) vardher och visserligh förhielpandes vår domkyrkia till sin rätt och ägendom. OxBr. 12: 332 (1617). (Dessa) skrifwelser, affwende ifrå Konung Prusta .. all misztanka och ond tilförsicht til the Romare. Schroderus Liv. 604 (1626). Men effter thet emoot all tilförsicht inge flere än the Nougårdske Herrskapz Sänningebudh hijt wore komne, kunde man medh dem allena om sådane .. wichtige saker icke tractera och handla. Widekindi KrijgH 511 (1671). (Einar Tambaskjelve var) Jarlarnas största tilförsicht, och kiäraste wän. Peringskiöld Hkr. 1: 392 (1697). (Jag är) försäkrat om E. H. Excellens höghgunstige tilförsikt, så til public bästa ok wälferd i detta måål, sosom ok (apotekarens). Rudbeck D. Ä. Bref 386 (1702). Det är skönt när den enskilte beder och med barnslig tillförsigt anförtror sitt väl i den gode Fadrens händer. Tegnér (WB) 10: 39 (c. 1825). Ännu 1786 hyste man en viss tillförsikt om Storgruvekisens fortsättning på djupet. Ett par år senare var denna optimism övergiven. Lindroth Gruvbrytn. 1: 455 (1955). — jfr SJÄLV-TILLFÖRSIKT.

Avledn.: TILLFÖRSIKTIG, adj. [jfr t. zuversichtig] (numera föga br.) = tillförsiktlig; förr äv., i sht i vissa hälsningsformler i brev o. d., övergående i bet.: tillförlitlig l. pålitlig. Käre Lasse Mickilssån, tilforsigttige gode wen. BtFinlH 4: 48 (1562). I kunnen så mycket tilförsiktigare .. förtro eder Honom (dvs. Gud), när I med upmärksamhet betrakten Hans omsorg för de ringaste kreatur. Bælter JesuH 4: 173 (1757). 3SAH XLV. 1: 324 (1934).

Avledn. (†): tillförsiktighet, r. l. f. tillförsikt; äv.: tillförlitlighet, pålitlighet. En god tillförsigtighet hades .. till honom. UrkFinlÖ II. 1: 136 (1647). Våra häfdaforskare hafva blott föraktat .. (folkvisorna) emedan de ej äga, hvad ingen dikt äger, annalistisk tilförsigtighet i anförande af händelser. SvFolkv. XLI (1814). —

TILLFÖRSIKTLIG, förr äv. TILLFÖRSIKTELIG, adj.; adv. -t. (-sikt- c. 1835 osv. -sikte- 1676–1740) [jfr t. zuversichtlich] (numera bl. tillf.) full av tillförsikt, förtröstansfull, förhoppningsfull. VDAkt. 1676, nr 314. I kungens läger rådde en entusiastisk och gladt tillförsiktlig anda. Stavenow EngRev. 104 (1895). Östergren (1957).

Spalt T 1252 band 34, 2004

Webbansvarig