| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLGIVEN til3~ji2ven, p. adj. -vnare. adv. -VET. Anm. De anv. av tillgiven som inte upptas här räknas ss. klart verbala o. behandlas under TILL-GIVA.
1) (†) motsv. TILL-GIVA 4: hemfallen åt (ngt, särsk. last o. d.), begiven på (ngt); äv. med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av (pleonastiskt) till. Somlige äre i then meningen, at thenne Nation skal wara til omäteligh maat och dryck, såsom och lättia tilgifwin. Schroderus Urs. D 1 a (1626). Cromwell .. inträngde .. i parlamentet, förebrådde desz ledamöter, att vara ockrare, gudsförnekare och tillgifna alla laster. Ekelund NAllmH II. 1: 29 (1838). Meurman (1847).
2) [sannol. utvecklat ur 1] (numera mindre br.) som gynnar l. sympatiserar med (ngn l. ngt, särsk. religiös l. politisk åskådning o. d.), trogen (ngn l. ngt); i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 3. RA I. 4: 814 (1598). Det är ej heller olikt, at Konungen häri nyttjat någras råd, som waret Präste-Ståndet mindre tilgifne, och med borttagande af deras wälde welat skaffa rum för et annat. Wallquist EcclSaml. 1–4: 81 (1788). De egentliga infödingarne (i Indien) äro tillgifne Brahmas religion. Palmblad LbGeogr. 211 (1835). IllSvOrdb. (1964).
3) som hyser (o. visar) välvilja l. innerlig vänskap l. kärlek (mot (ngn)); trogen, trofast; särsk. i underskrift i brev o. d.; äv. i överförd anv., om känsla l. sinnestillstånd l. handling o. d. som kännetecknas av välvilja osv.; jfr 2; jfr TILL-BENÄGEN. Columbus (SVS) 2: 340 (1676). Oräknel(iga) helsningar till Dig och Din Laura, från oss alla! Städse Din tillgifnaste Atterbom. 3SAH XXXVIII. 2: 4 (1851). (Foxterriern) är en populär sällskapshund, lättdresserad, ytterst tillgiven och användbar på alla möjliga sätt. Edström Hund. 56 (1948). Han har slutit sin mun och drar långsamt huvudet bakåt, som förr. Ser mej i ögonen fortfarande, liksom med tillgiven tacksamhet. Sjögren TaStjärn. 34 (1957). Han var mycket tillgiven sin hustru. Edqvist Skugg. 102 (1958).
1) (†) till 1: begivenhet (se d. o. I). En icke alltid måttlig tillgifvenhet för nöjen torde hafva varit hans största svaghet. Rosenstein 1: 18 (1780).
2) (numera mindre br.) till 2: trohet. Frese VerldslD 46 (1716, 1726). Månge äro genom alt för stor tilgifwenhet til allehanda Secter ostadige blefne. Rönigk Fresenius 171 (1753). Gyllensten Grott. 69 (1973).
3) till 3: egenskapen l. förhållandet att vara tillgiven. I min ock åtskillige andras närvara omtaltes och berömdes den stora tilgifvenhet Hennes M(ajestä)t har för sin höga Gemål. BenzelBr. 295 (1739). Man har tillgifvenhet för den, hvars väl ligger en ömmare om hjertat än andras, för den, med hvilken man af öde eller uppsåt vant sig att i högre måtta sympathisera. Lidbeck Anm. 307 (1798, 1830). (Det) berättas flera historier om .. (lejonets) tillgifwenhet för dem, som wårda det. Hartman Naturk. 164 (1836). (Småbarn) behöver en riktig hemmiljö: känsla av tillgivenhet och förståelse, av vänlig omvårdnad och trygghet, tröst och uppmuntran. PedT 1955, s. 2.
Ssgr: tillgivenhets-betygelse. särsk. till tillgivenhet 3; jfr betygelse 3. 3SAH XLVIII. 2: 102 (1841).
-bevis. till tillgivenhet 2, 3; jfr bevis 2. Rogberg Pred. 1: 299 (1825, 1835). (Dalkarlarna) hade försport oron uti riket, och sände nu det bud till konungen, att de sjelfvilligt uttågat för att erbjuda honom sin hjelp. Detta trohets- och tillgifvenhets-bevis var lugnande för Gustaf. Fryxell Ber. 3: 179 (1828).
-känsla. till tillgivenhet 3, i sht förr äv. tillgivenhet 2. Lehnberg Pred. 3: 210 (c. 1800). Från första ögonblicket fick jag en stark tillgivenhetskänsla för Alberts far, den gode och glade stationsinspektoren. MestAEngström 265 (1941).
-prov. särsk. (†) till tillgivenhet 3: tillgivenhetsbevis. Columbus Ordesk. 1 (1678; uppl. 1963). Blanche En tr. upp 60 (1843).
Spalt T 1256 band 34, 2004